Nu var det dags igen. Ishalkan är över oss. Hujedamej! Och mörkt är det.
Jag är långt ifrån dumdristig och försöker därför överhuvudtaget inte trotsa den lömska halkan på färd mot arbete eller hem. Kommunala färdmedel är lösningen.
Men hur vet man egentligen att bussföraren är säker på sin sak? Nej, just det, det vet man inte. Man kan bara HOPPAS att man kommer helskinnad hem.
Lösning två är min käre man. Med mannamod och dödsförakt trotsar han blanka, hala motorvägskörbanor för att hämta hem sin kära, det vill säga mig, från biblioteket där jag slitit i mitt anletes svett. Till alla goda män och kvinnor som ställer upp för sina räddhågade partners i ur och skur vill jag ge en eloge. Jag lyfter på toppluvan för er!
Ikväll ska det läsas om makabra mord i medeltidsmiljö. Litteratur är för själen vad gymnastik är för kroppen, var det ju en klok människa som en gång sa. Men, ärligt, först tittar jag faktiskt på kvällens avsnitt av Desperate Housewives...
Allt gott, kära läsare
"Vadå göra annat på tisdagskvällar? Desperate Housewives är ju på tv!" Hur många av det kvinnliga könet resonerar inte så på veckans andra dag?
SvaraRaderaÄr det verkligen så bra?
Min busschaufför åkte förresten fel idag, jag tror han tänkte ta oss till Hofors istället för Valbo. Tack och lov insåg han sitt misstag innan det var för sent.
Godnatt.
Matilda