Jag ler idag...

Eftersom jag är en frekvent facebookare har jag naturligtvis redan där proklamerat LJUDLIGT att jag idag är en stolt och glad bibliotekarie...

Jag kommer hem efter min allra första dag som ansvarig för infodisken på stadsbiblioteket. Dubbelpass.

Det är svårt att hitta saker och ting eftersom rutinen inte finns där än och jag har försökt lösa alla möjliga omöjliga och märkliga frågor från undrande bibblabesökare.

Vad sägs om att hitta en liten liten mikroföretagarannons om massage i lokaltidningen från ett datum nära i tiden, en söndag men där tidningen är bortsprungen? Jo, jag ringer redaktionen. Besökaren glad...

Under en liten kaffepaus sitter också två cafébesökare vid ett bord och försöker ordna en rendez-vous. På hotell. Men det faller på att ena parten har en hund som måste passas. Hö hö hö.

Vad sägs om att hitta en bok med en sådan allmän titel och utan någon som helst vetskap om författare att vi får 1200 träffar och vi bara vet att den är orange? Jodå, det gick.

VAd sägs om att gå och gasta när klockan är sju: " ÄR DET NÅGON KVAAAAR I HUSET!!!"

Halleluja.

Jag svettas kopiöst hela tiden jag sitter i disken och undrar lätt för mig själv om det är klimakteriet som spökar. Nä, det är bara varmt.

Och sen ska jag låsa hela bygget. Tror fasiken jag är nervös denna första dag.

Men så kommer jag hem. I ett kuvert adresserat till undertecknad finns ett vackert kort från en kär låntagare från Storviks bibliotek. Hon saknar mig. Och tycker jag är en toppenmänniska!

Vad säger man? Man rodnar av glädje. Blir man inte bara så glad över att höra sådant?

Så glad.

Tack.