Hunden Halifax ligger tämligen blöt och utmattad i min romantiskt, blommiga (och ljusa) soffa efter en riktig skogsmulletur i regnet. Några riktigt bra sök har han fixat. Själv är jag sådär härligt avslappnad efter den turen men ser till min fasa ut som hej-kom-och-hjälp i noppiga fleecebrallor, rosarandiga raggsockor och kapuschongplattat hår. Lite smått svettig och lera under naglarna fullbordar looken. Läckert...Men sånt är livet här på landet.
Hmmm...kära makens ögon glittrar sannolikt inte av kärleksfull beundran över hustrun Heidis fysiska uppenbarelse just nu. Men å andra sidan, kära vänner, så var det krasst nog ganska länge sedan de gjorde det.
Men, kanske kan vi kringgå och dölja lantlollalooken genom att baka kaka? Vägen till mannens hjärta sägs ju gå genom magen. Och i så fall spelar inte bristen på vippiga lösögonfransar, rödlackerade naglar och doften av dyr parfym någon roll.
Så, jag bakar en söndagskaka och så återkommer jag om det så småningom glittrar till i makens blå.
Allt gott
En bit kaka hade inte varit fel. Tyvärr saknar jag ju ugn och får stå ut med ICAs kakor :(
SvaraRadera