börjar jag bli sjuk? Nääää....

Lika grå som vädret är utanför fönstret känner jag mig just nu. Urkeliurk. Grå och trött och hängig. Jag tror en liten illvillig sjukdom pockar på mina vanligtvis superstarka gener.

Så jag tog mig ett koffazonpiller. Så nu är jag inte bara trött och grå och hängig. Nu är jag darrig av koffeinet också.

Men vad gör väl det, golvvärmen är äntligen ikopplad i det movägska husbygget. Det tog bara sisådär två år. Lite drygt. Ni som inte vet hur iskyla från kylda köksgolvklinkers strålar upp i benen, ni har ingen aning om glädje- och lyxchocken som golvvärmen i det movägska husbygget alstrar. Och på det filosofiska planet: det är nämligen de små tingen i livet som gör livet värt att leva. Som en skyhög elräkning till exempel. Allt för att hustrun Heidi ska få varma fötter.

Allt gott