I ett tomt bibliotek

När mörkret nu har sjunkit ner går jag stilla genom rummet...Jep, kära vänner, det är sannerligen mörkt ute och jag glider så stilla genom det ödsliga biblioteket. Som en vålnad. Det är så man vill ställa sig upp och skrika EEEOOOO......EEEEOOOOOO...och höra om någon förutom ekot svarar.

Helt ensam är jag dock inte, lite sprött tidningsprassel hörs från någon besökare som tappert trotsat vädrets makter. Tamejsjutton, det torde vara 20 grader kallt ute. Sofia i receptionen kvittrar i telefonen. Jag både hör henne och ser henne från där jag sitter uppe i facksalen. Uttråkad. Ja, det är jag. Det är så himla lugnt här så här dagen för nyårsafton.

Jag jobbar lite på min avhandlingsplan medan jag sitter här och då och då brister jag upp i ett välkomnande leende till någon sporadisk besökare. "hej hej!" säger jag och försöker hålla kvar dem en stund med lite småprat om ditt och datt, allt för att tiden skall gå lite fortare...Nä hon ville bara ha en proposition från 1973. Och den var okatalogiserad. Och jag minns inte hur man lade in den som tillfälligt exemplar. Nåja, jag löste det ändå. Hoppas jag.

Jag läser lite i en e-bok också, men den är urkass.

Bokuppsättar David och receptionsSofia har lärt mig en hel del om min fina Ipod idag, så nu har jag inte bara 60 Ave Maria utan även en deckare av Dennis Lehane på den. Det finns tydligen stegräknare och videokamera och radio på den också. Tjohooo...vad lite man vet. Tur man har tillgång till ungdomars prylkompetens.


Nä nu ska fortsätta få valuta för mina 500 000 i studieskulder.... i ett tomt bibliotek...

EEEOOOO....EEEEEOOOOO...är det någon där?