En pratglad stamgäst satte sig med en suck framför min disk på facksalen idag, lade upp händerna på disken och gjorde ett tämligen fundersamt för att inte säga förbryllat intryck. Han började spekulera i bästa stream-of-consciouness-stil: "Bästa Heidi, Det finns så mycket fiiina kvinnor och jag vet därför inte vad jag ska göra med P*.(P* är hans särbo och hon har två barn). Eftersom jag är en sån himla trevlig herreman så tycker jag kanske att jag måste titta närmare på alla andra trevliga kvinnor för de tycker säkert också jag är en sådan himla trevlig herreman. Men kanske är det läge att jag sätter bo med P*? Vi har ju liksom hängt ihop ett tag. Men jag har ju en sån fin lägenhet och jag tycker att det är så skönt när ungarna lagt sig för jag orkar inte med deras pladder och då är det bra att de har en egen lägenhet. Nä, jag ska inte ha några barn. Det räcker att P* har. De pladdrar för mycket men de är ju ganska roliga liksom. Och hjälpa P* med dem. Eftersom jag är en sådan snäll man brukar jag massera hennes fötter och axlar när hon har jobbat mycket. Och då brukar det hetta till..."
Här lägger jag censur, kära vänner, den kära herremannen har för vana att prata bara lite för mycket ibland.
Det är roligt mest hela tiden, kära vänner.
Visst är han härlig ibland. Hans förra tjej hade också barn, fast lite äldre, men det var inte bra det heller.
SvaraRadera