Så kallt ute idag. Hutter hutter. Till och med hunden Halifax frös om tassarna och det är inte mycket som biter på den ystra goldengossen inte. Vi mötte gulliga Rut, en vacker goldentik, ute i skogen.
Rut vet inte vad en boll är. Rut kan inte apportera. Rut kan bara se gullig ut. Ruts fostermatte vill gärna para min ståtliga ADHD-hund med Rut. Hmmm....jag funderar. Bollsinne i kombination med skönhet? Hmmm...vad månne det bli för korsning? Fotbollsstjärna och fotbollsfru?
Nåväl, jag plumsade sedan vidare i snön och kom hem i stugvärmen igen. Körde igång den gamla dammsugaren för att få ett värmande "träningspass". Nu började värmen sprida sig i den här fyrtioåriga lekamen igen. Att raggsockorna hjälpte till med värmespridningen bör jag väl också poängtera. (Tack dotter)
Sedan iakttog jag mig kritiskt i spegeln. Ojsan, hårrötterna började bli lite väl skarpa och mörka insåg jag. Skynda färga skynda färga. Det är så fult med utväxt, nästan fulare än avskavt nagellack och förhårdnader på hälarna. Så nu, just nu, sitter jag de facto med svidande hårfärgningsmedel i skalpen.
Sedan fick jag ett mejl från kära moder som ÄNTLIGEN lyckades med att skicka ett elektroniskt brev. Halleluja! Ja ni minns väl, kära vänner, att valkamaföräldrarna precis blivit med dator? En spännande datoriserad resa väntar. För dem. Och för oss:)
Imorgon är det dags att förtjäna sitt levebröd igen.
Allt gott från ett vitfruset vackert Valbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar