Jag, en bookoholic spekulerar kring läsande

Sure, jag läser mycket. Det har blivit ett gift, ett beroende. Och när det handlar om beroendefenomen brukar man ju gärna sätta suffixet -o[ho]list efter just det specifika beroende man diskuterar.

Så, kära vänner, vad kallas en bokberoende person?

Litteraturoholist? (Literaturoholic)

Bokoholist? (Bookoholic)

Läsoholist? (Readoholic)

Bokberoende? (---)

Bokoman? (Bookomaniac)

Det finns säkert något vetenskapligt epitet för detta överdrivna läsbeteende. Därefter kan man ju fundera lite kring orsaken till varför man läser så mycket.

Är det en flykt från verkligheten? Men kära nån, verkligheten överträffar ju dikten sägs det. Men kanske kan inte alla sätta ord på "verkligheten". Fiktiv eller inte. Det är kanske författarens verbalisering av den fiktiva "verkligheten" som gör att vi förstår den sanna "verkligheten" på ett bättre sätt och att det är det vi bokomaner är ute efter. Vi kan inte förstå och acceptera den sanna verkligheten på annat sätt än genom ord, fraser, meningar, kapitel, punkter, kommatering, imperativ...

Den kontrollerade indelningen gör saker och ting lättare att ta till sig. Eller?

Är det då en aldrig sinande drift att vilja lära sig nåt? Men vi lär oss ju hela tiden genom att göra saker och ting. In real life, så att säga.

Vad är det som driver en människa som mig som har detta lässyndrom att hela tiden plöja genom bok efter bok efter bok?

Det kan man undra. I alla fall funderar jag kring detta för tillfället. Men snart ska jag sätta mig med en bok. Igen.