nytt jobb och stinkande mikrogubbe

Jaha, då gick denna måndag. Påbörjade min nya tjänst även om pappersexercisen i skrivande stund är klar. Från klockan åtta i morse har jag jagat anställningsbevis. Och jag blir skickad från den ena till den andra. "Denna Heidi hon ska vandra från den ena till den andra, låt´na gå låt´na gå...", jag ni känner kanske till trudelutten om bollen?

Tjänsten? EU-tjänst. Och jag hela tiden varit ärlig med att poängtera att jag superhumanisten, konstvetaren, litteraturvetaren, kulturpedagogen INTE HAR EN SUCK OM samhällsvetenskap och ännu mindre EU.

Ja, ja jag heter väl inte Heidi om jag inte med sedvanlig entusiasm griper mig an uppdraget och gör det allra bästa av situationen? Eller? Hallå, jag heter Heidi och jag lider av PRESTATIONSÅNGEST! Jep, så är det.

Men jag ska inte sticka under stol med att det här känns som en riktigt spännande utmaning. I like, oh yes vad jag like. Nu kör vi!

Nåväl, kära vänner, en ful liten mikrogubbe med lortig röd täckjacka klev på bussen ikväll när jag skulle hemåt. Han stank. Suuuurt. Brännvin och lortig kropp. Den luktande mikrogubben ville sitta med mig eftersom: "Jag orkar inte gå längre. Nä, jag sitter här med dig..."Och då fanns det hur många platser kvar på bussen.

Han luktade. Illa. Urk. Dubbelurk.

Jag höll andan hela vägen till Valbo.

Nu får jag sitta hela kvällen med syrgasmask...