min verktygslåda växer

Jag forcerar fram en ny bloggtitel men jag verkar liksom inte få till det. Eftersom jag hyser en enorm antipati gentemot pretentiösa förhållningssätt och så också pretentiösa bloggar så vill jag till varje pris undvika något som ens ytligt andas just det.

Men hur ska jag nu gå tillväga?

Vi spekulerade kring det vita köksbordet häromkvällen om bloggen eventuellt skulle bli lite mera nischad. Vad vet jag? En blogg är väl ändå en slags personlig dagbok som speglar bloggarens liv och leverne, inte sant? Så om jag nischar den till att till exempel bli en regelrätt husbyggarblogg, ja då blir jag ju tämligen begränsad i mitt skrivande. Och det passar inte en flexibel och flyktig personlighet som jag.

Men vi försöker väl då:

Häromveckan fick jag en ny och fin Black and Decker skruvdragare med massor av olika bits. Maken vill med denna fina gåva naturligtvis signalera att jag bör gå och skruva någonting. "Visst, kära du", tänkte jag för mig själv. "Jag går och skruvar någonting när disken, tvätten, städningen, handlingen, hundpromenaden, matlagningen, den egna tiden, duschen, ja när allt detta är avklarat. Ja, då går jag och skruvar på någonting."

Faktum är att jag faktiskt ville ha en riktig skruvdragare eftersom min lilla fjuttiga tjejpryl inte orkar med någonting. Inte ens gångjärn till IKEA-skåp. Nu har jag alltså en ny, men fortfarande inget muskeldunder som makens.

Det känns ändå tryggt och inte så lite statushöjande att ha en egen Black and Decker-skruvdragare i min alltmer växande verktygslåda som innehåller allt man kan tänka sig behöva. Nu saknar jag en bra hammare. Och en såg av nåt slag. Och kanske en polygrip.

Sen är jag nöjd.