"Gud vad läser", Heidi, hör jag med jämna mellanrum. "Klart jag gör. Det är ju det bästa som finns", svarar jag på det. Och nu är det dags igen. Jag har fram till nu tillhört den lilla mikrosokopiska grupp som inte läst den hyllade Johan Theorins deckare tidigare. Men nu är det alltså dags. Skumtimmen. "Är han så bra som det sägs?", frågar ni då. "En deckare är en deckare om så i öländsk miljö och utan slitna, ensamstående, lönnfeta och nersupna poliser.", säger jag då.
Detta är således en deckare, eller ska vi säga thriller? Och en tämligen bra sådan. Jag tänker faktiskt inte berätta vad den handlar om eftersom hundratals redan läst den här boken före mig. Jag nöjer mig med att säga att det här good stuff.
Läs själva och träffa den sorgsna modern till ett sex-årigt barn som försvann tjugo år tidigare. Läs själva och träffa Nils Kant, Stenviks psykopat. Läs själv historien som berättar om tiden kring kriget och nutid och hur dessa sedan möts och hur historien kring det försvunna barnet nystas upp.
Trevlig läsning
Detta är således en deckare, eller ska vi säga thriller? Och en tämligen bra sådan. Jag tänker faktiskt inte berätta vad den handlar om eftersom hundratals redan läst den här boken före mig. Jag nöjer mig med att säga att det här good stuff.
Läs själva och träffa den sorgsna modern till ett sex-årigt barn som försvann tjugo år tidigare. Läs själva och träffa Nils Kant, Stenviks psykopat. Läs själv historien som berättar om tiden kring kriget och nutid och hur dessa sedan möts och hur historien kring det försvunna barnet nystas upp.
Trevlig läsning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar