Femhundrasjuttio sidor lyssning av Buthler och Öhrlund En nästan vanlig man senare är jag tämligen utpumpad av en minst sagt mastig deckarupplevelse i mina hörlurar. Deckaren är oerhört ambitiös, på gränsen till överbearbetad. Men den är oooo så spännande. Så jäkla spännande. Flera gånger under läsningen fick jag också känslan att den är ganska så inspirerad av Bret Easton Ellis American Psycho och Jackie Collins tantsnuskromaner från 80-talet. Våld och sex och knark är alltså viktiga ingredienser i En nästan vanlig man.
Stefan Sauk anstränger sig också nästan för entusiastiskt över att få till karaktärerna genom att ömsom tala med dialekter och andra gånger med olika tonfall och röstlägen. På samma engagerande målande sätt beskriver han den fiktiva miljön.
De sista dryga tvåhundra sidorna ägnades åt lite heminredningsmåleri också. Penseldragen följde helt perfekt Stefan Sauks berättande, när det blev paus gjorde jag en paus, när det blev spännande darrade jag till på handen. Fyra prickar kvar på min paraply-/fiskespötunna slutade batteriet i min Ipod fungera. Mitt i en mening! Ohhh nej!!!
Men nu är det slut. Tunnan är klar också.
Trevlig läsning
Vilken fin!
SvaraRaderaSnygg, har du så många paraplyer?
SvaraRaderaJa men visst är den lite uppsluppen? Och äntligen blev det nåt av den där tunnan efter typ åtta år...Mona: jag har bara ett paraply men sonen har nog desto fler fiskespön. Och håvar. Och en och annan skatebräda. Om jag lägger ett lock på den så blir det ett bord ju. HA ha haaa!
SvaraRaderaAha, du tänkte så...
SvaraRadera