När jag passerade Statoil i Hagaström cyklandes på min nya fina cykel med stans högsta cykelstyre märkte jag att en man på en cykel glodde mycket misstänksamt på mig. Jag blev lite ställd. Insåg sen att jag cyklat och gapskrattat högt och befriande. Jag lyssnar ju på Martina Haags kåserier i Fånge i hundpalatset i min illrosa Ipod. Och skrattar mycket gott. Cyklingen går som en ren dans.
Tack för tipset, jag behöver muntras upp!
SvaraRaderaEtt råd: lyssna inte när du kör din hoj bara
SvaraRaderaKan vara ett bra råd som jag nog följer.
SvaraRadera