PMS-vimsig

Jag sitter på min stora altan med en kopp kaffe och blickar över alla verktyg som ligger spridda än här och än där. Nä nu ska jag ta itu med dessa! Är dock en aning utpumpad efter gårdagens intensiva arbetspass. Jag bemannade infodiskarna fem timmar igår och det är väl egentligen ingen konst. I normala fall. Men när pms-monstret tar över den normalt trevliga blonda bibliotekarien Heidi känns alla situationer irriterande oöverkomliga.

Kära sommarjobbaren löste i stort sett alla de 22 frågor jag gjort i ordning åt honom. VG+ ger vi honom. Nu kan han hantera en trulig tonåring som prompt vill lyssna Meyers tredje del på mp3. Omgående. Svaret var naturligtvis (eftersom den var utlånad) att tipsa om Elib. Han vet också numera vad en bibliotekarie är (inte den hyschande, koftklädda, toffelbärande knut-i-håret-stylade stereotypen). Han kan sköta reservationer.

Under eftermiddagspasset hanterade vikariekollegan och jag en upprörd besökare som krävde att biblioteket skulle boka en flygbiljett åt henne då hon inte kan hantera en dator. Inte kul.

Därefter fick jag bita mig i tungan då jag helt oriktigt bestämt hävdade att finlands-svenskar inte är ett folkslag. (Jep, jag skäms som en hund)

Därefter trodde jag att vännens pojkvän var hennes gamla pojkvän (jep, jag skäms som en hund)

Därefter glömde vi en dam inne i biblioteket då vi låste. (Jep, jag skäms som en hund)

Pms-vimsig är syndromet som förklarar alla dessa problem.

Dagens bästa var cykleturen hem. Ingen motvind. Svalt och skönt.

Hemma väntade en tre-rätters middag med rensteksfyllda smördegsknyten, ångkokt röding med blomkålspuré, jordgubbspaj med vaniljvisp. Maken sprättade sista buteljen champagne.

Sen somnade maken. Boiiiink.