I somras lusläste jag Svensk Bokhandels härligt tjocka katalog över höstens böcker och jag ställde mig genast på kö på en hel del av titlarna. Och nu när hösten kommit ramlar de över mig en efter en. Hur ska jag hinna läsa alla? Ja, i vanlig ordning har jag ju tagit mig vatten över huvudet och måste bittert erkänna att vissa böcker helt enkelt får vänta tills de kommer ut i mp3 form så jag kan ladda Ipoden.
En de mest omtalade titlarna i svensk utgivning (läs media) idag är väl ändå lättchick-litt-författaren Denise Rudberg som mycket innovativt sägs skapat en ny genre; "elegant crime" med sin nya bok Ett litet snedsprång. Detta är alltså en deckare i eleganta och sobra miljöer. Jag läser sedan även fortsättningsvis i pressen att Rudbergskan gärna slänger på sig kappan och springer ut på en java med typ Läckbergskan med flera.
Jahapp. Jag kan nu inte undgå att spekulera huruvida Rudbergskans nya typ av bok, den här eleganta brottet-genreboken är ett resultat av det som är svenska-deckardrottningsfenomenens GRUPPTRYCK.
Inget fel med det och Rudbergs skrattar sannolikt hela vägen till banken.
Nå, hur är boken då? Kära vänner, jag har läst max 10 sidor och det jag gillat mest hitintills är den kroppsliga beskrivningen av huvudpersonen dryga 50-åriga Marianne Jidhoffs åldranda kropp. Hennes bröst ser liksom vilsna ut utan behå. Ett blivande bevingat uttryck, månne?
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar