Häromdagen fick jag Louise Boije af Gennäs nya roman Högre än alla himlar. Wohooo! tänkte jag. Det var nämligen länge sen jag läste något av Boije af Gennäs och jag gillar att läsa samtidsromaner med vardagsrealistisk touch som skildrar folk och fä i min egen ålder. Och så öppnade jag boken och började läsa:
Nyårsafton 1999
Ett skimrande istäcke låg över Riddarfjärden likt ett tunt lock av glas på det fyragradiga vattnet i behållaren Mälaren med dess stillastående, sömniga invånare fyllda av drömmar om somrar som gått och somrar som komma skulle, över sedan länge glömda båtvrak och myntsamlingar täckta av slam liksom över sjögräsklädda sluttningar och kvävemättade stenbumlingar nere i kolmörkret.
Hallå! Ser ni någon punkt nånstans? Detta är alltså den första meningen. Läste jag den högt skulle jag fått andnöd och dött på fläcken. Var fasiken är punkten??
I min Ipod har Keplers Paganinikontraktet däremot nått sin kulmen. Nu är det riktigt tajt och spännande....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar