Det ÄR mycket nu

Trots veckogammal trötthetsgrus i ögonen så vill jag ändå påtala att jag FAKTISKT FINNS KVAR!!! Om det nu är nån som undrar, alltså. Hej på dej!

Nåväl, vad händer förutom att jag jobbar så idogt att jag inte hinner med att starta upp min laptop och spekulera på min blogg, kan man undra...

Jaaaa....egentligen inte så mycket, kära vänner. Men nu ljuger jag så som en häst travar. (Vad menas med det egentligen?)

Dottern kom. WOHOOOOO!!! Vad hon är vuxenvettig. Jag tror jag döööör. Har jag gjort den där ungen under en passionerad sänghalmshambo? Var kommer den där logiska vettighetsDNA:n ifrån? Några förlupna klokhetskromosomer har helt och hållet eliminerat de heidiska expressiva kromosomerna och jag känner mig så...så....så...mycket för mycket. Mina gener är således synnerligen recessiva är min slutsats.

Och sen... sonen är ute och ränner med sina lynniga tonårshormoner på ytan. Jahapp...jag slussade över ansvaret till sonens stolta fader. Den stolta faderns förstod dock inte angelägenheten i att tala med sonen om de preventiva skydd en gosse med hormonerna i vilt omlopp skulle kunna tänkas behöva. "Han är ju bara fjorton..." Ha ha haaaaaa! Jep...han är förvisso bara FJORTON. Är det någon som har glömt bort hur det var att vara fjorton? Jag bara undrar. Ha ha haaaa...kanske kommer det små barnbarn.

Kära maken och jag planerar även en resa på hans födelsedag, jag föreslog en dygnsvistelse på Lady Hamilton i Gamla Stan men maken föreslog Rom under en helg. Jaaaa...inte vet jag. Hur gör man? VAD gör man? Vad tillåter penningpungen. Sedan roddar jag makens födelsedagshappenings. Några stycken. Hmmm...det är mycket nu.

Det ÄR mycket nu.

och nu går jag och lägger mig