Jag är ett sjåpigt våp och det bjuder jag på. Igår tog jag med mig doggen Halifax på en frisk och härlig femkilometrare i skogen. Jag gick i rask takt och Halifax yrade runt så som bara en goldengosse kan göra. Vi blev både leriga och lyckliga. Väl vid tunneln som går under R80, cirka gurka 200 meter hemifrån möter vi en annan rödkindad hurtig kvinna i femtioårsåldern som påpekar att det ligger en huggorm vi ingången till tunneln.
IIIIIIIEEEEEK!
Nä, jag tordes då inte gå igenom tunneln för tänk om ormen attackerar mig och hunden!
Jag vände således direkt på klacken och gick omvägen förbi ridhuset och köpis, allt för att slippa se ormen. Tidsmässigt tog denna omväg mig 30 minuter istället för de fem minutrarna som det tar från tunneln till det movägska husbygget.
ja, jag vet, jag är ett sjåpigt våp.
Du gjorde alldeles rätt. Skulle ha gjort detsamma kan jag säga.
SvaraRaderaJag hade gjort samma sak och den inte gått där på flera veckor. Jag vägrar gå där fladdermössen är. Usch.
SvaraRaderaUsch, ormar klarar jag mig verkligen utan! Det finns få djur som lyckas skrämma mig mer :)
SvaraRadera