Heidikalendern 2 - Min första kärlek

Min första kärlek…
Var inte helt oväntat en bok. En Vitnos-bok. Jag gillade aldrig hästar, det var det min syster som gjorde och innan jag kunde läsa läste hon sina böcker för mig tills hon tröttnade på det. Då fick jag läsa själv. Och jag kunde inte läsa tyst. Det blev högt. Och det var ingen som talade om för mig att skriften i VERSALER inte skulle läsa annat än jättehögt. Min syster blev inte jätteglad då vi delade rum.

Men det är nog inte den kärleken som åsyftas kan jag tro. Kära vänner, jag har pussat många grodor och alltför få har blivit prinsar. Men den första av alla grodor var min granne Thomas och jag var sisådär 6 år.

Sedan följde några paddor tills den första knoppande tonårskärleken Mikael kom in i mitt liv. (Och hädanefter nämner jag bara de kärlekar som satt spår av något slag).

Sedan kom Janne som hade problem med knark.

Sedan kom dotterns fader som drog utomlands.

Sedan kom sonens fader som…

Och sedan kom Kimmo som var en reslig finsk skogshuggare.

Sedan kom Björn som såg ut som allt annat än en Björn

Och sedan kom Mikael och han är kvar.