"Blott en dag ett ögonblick i sänder"...börjar ju en välkänd psalm som jag präntades in under lågstadiet och som jag först långt senare förstod innebörden av. Nämligen att ta en dag i taget och leva i nuet.
Mitt liv (liksom alla andras liv) kedjas samman av en mängd ögonblick som skapat min historia och som format mig till den jag är. Ur denna mängd ögonblick är det svårt att plocka ut bara ett litet ögonblick eftersom de tillsammans bildar helheten Heidi byggd av atomer, kromosomer, celler och ögonblick. Plockar jag bara ett enda ögonblick förutsätts ju att alla andra små mikroögonblick måste nämnas eftersom ett enda ögonblick inte är något utan de andra och då faller hela alltet. Ögonblickligen.
Men jesus amalia, vilken kvasfilosofisk dyngpratare jag är! Ja, jag vet det. Dessvärre. (Not)
Låt mig nu fundera lite grann....
Jag minns naturligtvis de två magiska ögonblick jag blev kär vid absolut första ögonkastet. Halleluja! Alla andra gånger har kärleken vuxit fram på annat sätt.
Jag minns att jag bajsade på mig när dottern föddes. Jag skäms fortfarande. (Det här vill du inte veta dotter)
Jag minns ögonblicket när dottern blev till. På julafton.
Jag minns första gången jag satte tekniken med att bära flera tallrikar på bärhanden på det tyska sättet. Ett hallelujamoment!
Jag minns min första lön - jag drog till Hudiksvall och köpte dyra skinnstövlar.
Det blev fler ögonblick än jag tänkte. Men jag är inte ledsen för det. Håll till godo.
Jisses alltså, jag trodde man tappade minnet när man blev äldre.
SvaraRaderaKära Mona, jag har ett mycket bra minne. Ett riktigt riktigt bra minne. Ibland är det läskigt men det hjälper i sociala sammanhang
SvaraRadera