lördag, februari 26, 2011

kakofoni och revolution

En snacksalig blond och blåögd gosse, en tvärhand hög med hår ner till jackkragen har förgyllt tillvaron för oss här på bibblan flera gånger den senaste tiden. Förgyllt såtillvida att ingen, varken låntagare eller personalen på barnbibblan kunnat undgå att lägga märke till den här kacklande gossen. Han snattrar som ett helt hönshus.

Gossen sitter ensam vid speldatorn och uttrycker sin frustration över att tärningen inte går att kasta: HJÄLPMIGKASTATÄRNINGENHJÄLPMIGKASTATÄRNINGENHJÄLPMIGKASTATÄRNINGENHJÄLPMIGKASTATÄRNINGEN! Ända tills någon vänlig själ förbarmar sig över hans bedrövade situtation och hjälper gossebarnet att kasta tärningen.

Strax därefter hörs ett ylande igen: HJÄLPMIGKASTATÄRNINGENHJÄLPMIGKASTATÄRNINGENHJÄLPMIGKASTATÄRNINGENHJÄLPMIGKASTATÄRNINGEN! Tills en vänlig besökarsjäl förbarmar sig över det stackars frustrerade gossebarnets erbarmliga situation och hjälper till att kasta den förbannade digitala tärningen.

En liten stund senare hörs det ett högljutt ylande igen: HJÄLPMIGKASTATÄRNINGENHJÄLPMIGKASTATÄRNINGENHJÄLPMIGKASTATÄRNINGENHJÄLPMIGKASTATÄRNINGEN! Och ett unisont HYYYSSSCH hörs från tidningsläsarna och min fantasi går nu bärsärk med mig: en tidningsläsarrevolution med syftet att avsätta alla ylande barn med tärningskastarmani från deras upphöjda plats på den höj- och sänkbara datorstolen vid speldator 1! Äntligen!

Det ylande gossebarnets stolta moder sitter i ett lugnt hörn och läser tidskrifter, helt omedveten om sin gosses fantastiska sociala bedrifter.

1 kommentar:

  1. Men visst är det trevligt med barn.....
    NOT

    SvaraRadera