Fobi - konstruktionsfobi

Jag har en fobi, (egentligen har jag flera varav klaustrofobi är en och den är inte koncentrerad till att endast omfatta trånga fysiska utrymmen utan i allra högsta grad gäller den allt sådant som stänger in och reglerar mina tankar, min själ och min person. Just det, jag har mycket svårt för auktoriteter. Så är det bara. Jag sparkar bakut så fort det kommer till regler, normer och konventioner.). Förlåt parentesen, kära vänner. Min fobi var det alltså, en fobi som närmast kan benämnas konstruktionsfobi.

Jag kan alltså inte åka i en hiss, åka flygplan, åka båt, åka rulltrappa, gå i en trappa, gå på ett golv som jag vet har ett utrymme under sig, åka bil och framförallt kan jag inte gå i den där plexiglaskorridorliknande landgången från finlandsfärjan bland annat utan att börja tänka: Håller det här? Tänk om det är fuskbyggt? Oj oj oj oj oj.

Det är hemskt, ska ni veta.

Nu när jag var ute och inhalerade nikotin och tjära på min jättestora altan här på Movägen i Valbo noterade jag till min förskräckelse att det droppar vatten från mellanrummet mellan ena sovrummet och altantaket. Det har bildats is på bänken där askkoppen står och det hänger istappar där huskropparna altanen och huset möts.

Oiiioiiioiii! (Skrik av skräck betyder det) Micke byggmästaren är borta! Vad ska jag göra, herremingud vad ska jag göra? VAD SKA JAG GÖRA? Håller huset? Tänk om taket rasar in!!! Tänk om hela konstruktionen vi byggt själva bara fallerar? Men hur är det möjligt med läckaget? Det finns inga golvvärmeslingor som kan läcka däruppe, det är ju det gamla huset! Oiiiioiiiiioiiiii! (Skrik av skräck betyder det alltså). Vad är fel? Vad ska jag göra nu?

Dropp. Drippe. Dropp. Drippe. Dropp....

Tyst, jag hör ett märkligt knirkande också....kan det vara så att huset vrider sig nu? Är marken ett instabilt gungfly av gamla tallkottar? Kommer huset på Movägen 10 slukas upp av underjorden? Eller är det bara katten som går på en knarrande bräda?

Hujedamej