Idag hade jag svettiga armhålor

Mycket chic gick jag på hundpromenad imorse. Ciggen käckt på svaj i vänsternäven, mobilen i dito hand. Hunden Halifax i sitt röda koppel vandrade (nep, stretade) vid min högra hand. Ja, han streeeetade och drooog. Löptik, löptikar, löptikar. Flåsflåsflåsflås. Prova själva hålla en pilsk trettiofemkilos hund i ena handen och en åttiofemkilos herre i luren i den andra näven. Och samtidigt bibehålla en uns av chic värdighet i mötet med morgonfolket som traskar till skola och jobb. Jag kan säga att ekvationen inte gick ihop Pricken över morgon-i:et var mötet med en synnerligen väluppfostrad bordercollie, ja ni vet den typen av lydnadschampion som sitter helt och hållet okopplad utanför affären. Liksom en sfinx. Förstelnad. Och jämför med min rabiata och stretande och flåsande hundpojke. Tror ni att vi morgonpigga hundförare sade ett trevligt och igenkännande godmorgon till varandra? "Hej, har du också hund? Jag med! Guuud vad vi har mycket gemensamt.." Nä, det gjorde vi inte. Å andra sidan var jag chic och hon var en friluftstyp med röd vindjacka och toppluva så det var en regelrätt estetisk kulturchock.

Under dagen, vid passet fick jag ta del av käre M***s amörosa äventyr. Tämligen detaljerat berättade han om sin virilitet i sänghalmen kvällen före. (Precis vad jag ville veta)

Sedan kom den lilla vackra utländska damen och ville veta hur man tar sig till sportcentrat med buss. Efter en halvtimme insåg jag att inga bussar går dit. Skrivaren på barnavdelningen fungerade inte då jag skulle skriva ut en karta. Sedan skulle jag lindra hennes oro över huruvida bussen stannade vid en trafikerad väg eller inte. Sedan skulle jag hjälpa henne med tidsplaneringen vid avlämning av barn ett och sen barn två. Svetten lackade i min välpudrade panna. (Och under armarna, vaddå jag är ju snart i klimakteriet och då vallningar ett fysiskt faktum).

Sedan kom kollegan och ville ha hjälp med utskrifterna. En flygvärdinna måste ha ut sitt uppdaterade kompetenscertifikat och utskrifterna var långt ifrån fullständiga. Klicka hit och klicka dit och klicka hit för att hitta det liggande formatet. Fasiken vad lycklig hon blev när det lyckades.

Sedan skulle jag gå hem. Missade bussen. Missade låsa läsrummet. Ringde nya telefonnumret hela fyra gånger från bussen. Hamnade i kö hela fyra gånger. Inget svar. Inget svar. Inget svar. Svar.

"Snälla, det sitter folk i läsrummet, glöm inte bort att låsa", bad jag kollegan. "Klart jag gör", replikerade kollegan tryggt.

Sedan gick jag ut med två ADHD-hundar. Den ena streeeetande och draaaaagande och flååååsande. Den lilla bastarden likaså. Som pricken över kvälls-i:et bajsade den lilla mitt på vägen. Och sen var han så lycklig över det så han for som ett skållat troll hit och dit. Jo, pröva själva att ha en tung trettiofemkilos pilsk goldenkille i ena handen och en femkilos terrierkastrat med megaego och hett temperament i den andra slängande än hit och dit.

Inte undra på att man får svettiga armhålor.

Ps; tack kära barn för att ni gjorde pannkakor och torkade köksbänkarna så fint.