"Alla som haft ett trassligt förhållande kan känna igen sig i den här skoningslösa beskrivningen av hur man kan tappa bort sig själv och kärleken i en relation.Väldigt stark! Trovärdig rakt igenom." skriver Tara.
Ja, då måste jag verkligen vara undantaget som bekräftar regeln. Så här ska det nämligen inte vara att leva i en relation. Detta är nämligen en riktigt deprimerande roman. Att läsa den här innebär ett glupskt frossande i missnöje.
Våra huvudpersoner Jessica och Tom har problem med relationen redan från början då början egentligen ska handla om innerligt spirande och sprittande yster förälskelse. Och jag gillar inte skildringen av någon av dem. Och sedan får de barn också.
Tyvärr, Helena von Zweigbergk, du som så mycket kan bättre, den här romanen är värre än ett norénskt drama, den är en medioker såpaliknande pastisch på ångestframkallande dramatik och just därför skapar den bara besvikelse.
Hej hej. Om Halifax är på dagis idag, hyr kommer han hem? Du slutade ju supersent.
SvaraRaderaMatilda