Jaha, då har jag avslutat Susanna Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset. Dock inte lika bra som den socialrealistiska Svinalängorna.
Brodern Sami är nersupen, nerdrogad och socialt missanpassad i samhället. Syster Anni har det bättre och det är ur hennes perspektiv vi får berättelsen till oss.
Nå, jag lyssnade på boken och Alakoskis röst är förvisso behaglig om än långsam och monoton och prosan upplever jag stundtals irriterande repetitiv. Som om Alakoski strävar efter att visualisera den sociala förortsmisären med någon slags konstnärlig poesiprosa. Eller är det repetitiva inslaget en medveten retorisk stilfigur som syftar till att förtydliga: MISÄR MISÄR MISÄR? GÖR INTE PÅ DETTA VISET.
Nåväl, den konstnärliga effekten går i alla fall förbi mig. WOOOSCHHH!
Men jag bara älskar Svinalängorna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar