Läsdagboken mars 2010 - Arvet efter Anne Boleyn

Lördag idag och jag har läst ut en bok. Till ljudet av vårlikt takdropp och i skenet av strålande sol och massor av hushållssysslor som pockade på min uppmärksamhet valde jag istället att (med dåligt samvete, vojne vojne vojne) just läsa. Philippa Gregorys utmärkta Arvet efter Anne Boleyn.


Jo, jag erkänner, jag är himlastormande förälskad i historiska romaner, jag njuter av att vistas i mustiga medeltida miljöer och visualisera dräkter, mat, dryck, dofter, färger och den fantastiska arkitekturen som karakteriserar just medeltiden.


I den här boken som jag bara inte kunde släppa ifrån mig trots att mitt samvete naggades rejält av att jag egentligen borde göra något nyttigt, berättar Anna av Kleve (Henrik den VIII:s fjärde hustru och den tonåriga Katarina Howard ( Henrik den VIII:s femte hustru) samt hovdamen tillika lady Rochford, Jane Boleyn i jagform om livet vid det engelska hovet i det senmedeltida England på väg mot renässansen och som styrs av en psykopatisk kung som gillar att dekapitera sina hustrur. (Vilken jättelång mening, hörni)



Jag stod vid diskhon och hade boken uppslagen när jag läste om hur den fete och impotente Henrik VIII dumpade Anna av Kleve efter bara en kort tid som gifta eftersom det brann en liten förhoppningsfull glöd i hans byxor när han lade sina ögon på den femtonåriga brådmogna Katarina Howard. Katarinas lätt infantila med ändå oj så brådmogna, lystna och smått manipulativa manér gör att hon framstår som en simpel sköka. Och visst, hon blir också av med huvudet.


Philippa Gregory lyckas verkligen i sin jag-berättarteknik att göra personkaraktärerna trovärdiga. Anna Kleve skildras som den madonnaliknande värdigheten (eftersom hon aldrig blir penetrerad?) och Katarina blir den typiska horan. Och den kära Jane Boleyn är den intrigerande och manipulativa hovmadamen som till slut gräver sin egen grav. Vi tar del av deras tankar och funderingar och vi delar deras sorg och deras glädje och vi sympatiserar vi med dem då de gör uppoffringar för den tyranniske psykopatiske potentaten.



I den här boken fick jag mitt lystmäte av historia, kärlek, intriger i härliga historiska miljöer. Plus i kanten för den lyckade jag-formen som ger oss en intimt men mångfacetterat perspektiv från tre olika personer.

Läs och njut!

Anna av Kleve målad av Hans Holbein den yngre

Katarina Howard målad av Hans Holbein den yngre.