söndag, april 10, 2011

Censurens eftertanke

Det finns bloggar som handlar om böcker, filmer, mode, bibliotek, giftermål, trädgårdar, skilsmässor, tonåringar och allt vad som finns att prata om. Bloggandet är varje människas enskilda rätt att få ventilera allt som berör i tillvaron. Det kan vara allt från politik till mensproblem. '


Min blogg är således min privata dagbok där jag har rätten att skriva om allt det som händer i mitt liv för att helt enkelt ventilera och skapa distans till allt som sker. En slags terapi således. Det har hitintills handlat om allmängiltiga allehanda ämnen som glädjeämnen och lessenheter.


Eftersom varje människas liv och leverne är ett resultat av sociala konventioner och relationer innebär mitt bloggande att jag nämner folk och fä som påverkar mig på det ena eller det andra sättet. Och det är inte alltid det är en trevligheter som avhandlas. Och så kommer det fortgå. Så måste det fortgå eftersom varje människa blir till i den social sfären.


Hädanefter får då varje person av manskön jag omnämner det bibliska namnet ADAM och varje person av kvinnokön EVA. Blir det om möjligt flera personer samma gång jag pratar kring blir det Adam 1, Adam 2, Eva 1, Eva 2 och så vidare....


Lessenheterna som den närmaste tiden avhandlats är bara mina. Inte dina. Känner du dig förorättad ska du bara veta hur jag känner mig, kära vänner. Jag har nu valt att radera mitt förra inlägg efter påtryckningar från Adam och från Eva eftersom mina privata problem, enligt dem, inte bör avhandlas på en blogg. Utan någon annanstans.


Med detta har min blogg drabbats av censur och detta i ett Sverige där vi har yttrandefrihet.

6 kommentarer:

  1. Äsch, skriv vad du vill. Det är ju DIN blogg, eller hur?

    SvaraRadera
  2. Håller absolut med, det är din blogg och du säger å tycker precis vad du vill.

    Har själv precis fått radera ett inlägg då en person tyckte jag hängde ut honom för mycket. Vilket har resulterat i att jag vet inte om jag har jobbet kvar eller inte.

    Du precis som jag gillar att skriva och ibland vill man liksom skriva av sig sin ilska, sorg och glädje och kan inte alla med det så då kan de sluta läsa tycker jag.

    SvaraRadera
  3. Glömde säga att jag fortsätter nog hellre att heta Mona än Eva oavsett om det är på din blogg eller någon annanstans!

    SvaraRadera
  4. Buuuu för Adam och Eva och om du någonsin nämner mig så gör det vid namn eller mitt alias Grynet ;)

    SvaraRadera
  5. Okej,kära ni,Sebastian, Mona och Grynet, styrkt av kommentarerna så vänder jag på bladet och fortsätter att prata på om vad som sker i ett liv nära er=)

    SvaraRadera