fredag, februari 19, 2010

Läsdagboken februari Stephanie Meyer, Twilight-sagan

Nå, jag har gett mig i kast med Stephanie Meyers Twilight Saga. Det är klart jag gör det eftersom jag tycker man måste veta vari dess enorma succé ligger. Jag besökte också en del bloggar som jag hittade genom den svenska Twilightsajten för att se vad som sägs om böckerna och vad som sägs om story och vad som sägs om kärlekshistorien mellan Bella Swan (observera namnet, kära vänner, observera namnet) och Edward den bildsköne vampyren.

Det var särskilt en blogg som jag lade märke till, tjejen som skrev uttryckte sig i helt lyriska ordalag. Böckerna är helt FANTASTISKA. Hon kunde identifiera sig med Bella, nej hon blev ETT med Bella, hon kände Bellas känslor: när bella var ledsen var läsaren ledsen, när Bella var glad och lycklig var läsaren glad och lycklig, när Bella kände rädsla, kände läsaren rädsla. Och så vidare. Och så vidare.

Ja, det är väl där en stor del av succén ligger, kantänka. Bella Swan är en helt vanlig tjej som blir uppmärksammad och älskad av två superkillar med supernatural powers. En vampyr och en varulv. (Vilken tjej vill inte det?) Och just det här vanliga med vanliga pubertala känslor gör att en vanlig pubertal brutta med överaktiva känslor kan ta till sig Bella. jep, jag köper detta. Att det sedan finns en helt fiktiv saga gör att den pubertala läsaren med överaktiva känslor kan försvinna in i den fiktiva världen och göra den till sin, liksom försvinna från den vanliga urbana verkligheten med blippande mobiltelefoner och flimrande dataskärmar och osäkerhetskänslor och grupptryck och trista skollektioner och tjatiga morsor. Böckerna ger en annan verklighet och en flykt från den aktuella verkligheten. Och i alla tonårstjejer bor en vacker svan som vill ut!

Ja, jag köper allt detta.

Och helt oprentiöst vill jag säga att jag köper böckernas fiktion också. Alla gånger. Med stort nöje lyssnar jag på dem just i detta nu och kan bara medge att det trots min fyrtioåriga lätt vissnade lekamen tillika ansikte fortfarande bor en pubertal, kärlekskrank tonåring med överaktiva känslor i mitt sinne. Det finns en vacker svan i mig också. Nånstans.

Jag är ett Twilight-fan, jag.

Allt gott

5 kommentarer:

  1. Glittrande vampyrer, usch! :D Jag håller mig till den eran då vampyrer faktiskt var skräckinjagande och inte materia för OKEJ-insändare :P

    När det kommer till filmatiseringar slår ingen Coppolas Dracula, Gary Oldman är en gud =).

    Nu var jag überkritisk mot Twilight, men det får gå ändå.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. aaahhh... Coppolas Dracula bygger på Bram Stokers roman med samma namn. Och jag kan bara hålla med dig, gary Oldman är helt formidabel i rollen. och Kemin mellan honom och Winona Ryder är rent ut sagt magisk, (har sett filmen säkert tio gånger)
    men Twilight funkar faktiskt

    SvaraRadera
  3. Kemin mellan Ryder och Oldman är helt fantastiskt bra, magiskt bra =). Filmens enda minus skulle väl isåfall vara Keanu Reeves, men när man sedan tänker på Anthony Hopkins briljans så bryr man inte så mycket om Reeves längre :)

    Jo, Twilight funkar, typ en söndagsfilm i soffan :). Har dock inte sett New Moon, men har den på datorn.

    SvaraRadera
  4. Vadå, Keanu är väl en superb skådis?

    Problemet JAG har med Twilight är att Bella, som nu massa småtjejer identifierar sig med, bara låter Edward kliva över henne. Hon tycker att han är så fantastisk och underbar och allting men han är en kontrollerande jävla psykopat. Och himla melodramatisk. Typ hej nu ska jag berätta för min tjej att jag älskar henne och alltid vill vara med henne och sen sticka iväg och aldrig någonsin ta kontakt med henne (för det är bäst för henne, jag älskar henne så mycket att det skadar henne!) men bara vara borta till hon träffar någon annan! Så får det inte vara!
    Bella ska vara MIN MIN MIN MIN MIN för alltid men jag tänker inte vara hennes. Liksom.

    Och det tar Bella utan att blinka (eller jo, i filmerna blinkar hon som fan. Men det är skådespelerskans fel.)

    Twilightböckerna gör så att småtjejer tycker att det är okej att bli trampade på av sin kille. Det är ju sjukt romantiskt att han älskar henne så mycket att HAN INNERST INNE VILL DÖDA HENNE. Det syns att kvinnan som skrivit är djupt religiös, för en människa med "rätt" syn på livet hade inte framställt en brud på det sättet. Speciellt inte om det är unga tjejer som ska läsa det.

    Tacka vet jag Harry Potter.

    SvaraRadera
  5. ojsan ojsan, ord och inga visor... Nå, ser vi fiktionen ur ett genusperspektiv och ur ett jämställdhetsperspektiv kan man naturligtvis tillåta sig bli upprörd. Och förvisso är tonårsbruttor (och ponkar) lättpåverkade. Och Twilight tecknar en kvinnobild tagen direkt ur 50-talet. Helt riktigt. Men Twilight är fiktion och inget annat. Och som en (pottersk) parentes: tror man att man kan sätta sig på en kvast och flyga...?

    SvaraRadera