Kära mor till ett barn som nästan inte vill läsa,
Den amerikanske filosofen HD Thoreau sade att en bok bör läsas lika ingående och noggrant som den skrivits. Och alla som skapar något vet ju att det många gånger är en mödosam och process. Hur roligt är det för en ungdom där livet ska gå snabbt snabbt snabbt och om möjligt ännu snabbare?
Konsten att vilja läsa, att få lusten till att orka forcera djungeln av ord, formulerade till meningar och uttryck målade med bildspråk och att förstå dem är en tidskrävande process som måste få ta tid att implementera hos barn/ungdom.
Beakta också det faktum att dagens högteknologiska mediaformer som den unga generationen fått med modersmjölken; TV, dator, Iphones, mobiltelefoner med mera med mera och deras egenskaper att förmedla information är ett mer lättillgängligt medium än en traditionell bok på flera än ett sätt.
Boken som den ser ut idag har nästan 2000 år på nacken. Och den kräver de facto rent fysiskt mera kroppsmoment än till exempel en fjärrkontroll där du bara behöver jobba med tummen för att zappa till nästa flimrande visuella upplevelse. Vi lever i en visuell kultur i dag. Intrycken kommer snabbt. En bok måste du hålla i, bläddra i. Och orden kräver mera eftertanke är ögats förmåga att ta till sig bildinformation. Då är bläddrandet jobbigare. Nycket jobbigare.
Är det månne "minsta möjliga ansträngningens lag" som styr våra hormonstinna tonåringar? Kanske. Men är det egentligen unikt för dagens generation? Nep, det tror jag inte.
En vana, en god vana (och då bör vi ju vara överens om att läsning är en god vana, är vi det?) cementeras tidigt i åldrarna, det är välbekant. Vissa föräldrar ger också en belöning för varje läst bok för att stimulera läsintresset. Kan det vara nåt? Andra föräldrar kanske parallelläser med sina ungar så att de kan diskutera boken och göra den levande.
Men hur fungerar detta sätt i praktiken för den överarbetande ensamstående morsan? Har hon tid i kaoset av städ och tvätt och läxläsning och matlagning och oro för ekonomi. Och sånt. Är läsning då en lyxsysselsättning i vår kultur? Är den traditionella läskulturen på väg att försvinna i floden av visuella media? Och vad händer då med läsförmågan? Och skrivförmågan? Jag bara frågar. Är vi på väg till den mer primitiva sättet att förmedla berättelser - högläsning?
Jag målar upp ett dystopiskt scenario, jag vet.
Min övertygelse är att varje människa har ett behov av att fly verkligheten en stund. Och det är det som är berättelsens makt, att ge en annan verklighet. För att orka med din egen verklighet.
Mitt tips är att besöka ett bibliotek nära dig och hoppas att de har en engagerande och enstusiasmerande bibliotekarie som kan levandegöra litteraturen och på så sätt väcka ett gryende intresse för berättelsens makt. Det är ju det hon förhoppningsvis har spenderat många hundra tusen för att vidarebefordra.
Entusiasm är nämligen det mest smittande tillståndet i världen!
Allt gott och trevlig läsning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar