Till salu!

Erbjudande! Är det någon som vill köpa en begagnad make? Frånskild, omgift men arbetsam. Kan baka småkakor och bygga hus när stapeldiagrammen inte slukar hans tid.

Först till kvarn gäller!

Säljes i befintligt skick.

plåster på såren

Jag har en make som har dååååligt samvete för att han inte har tid med mig, sin hustru....80-timmars arbetsvecka och ingen tid till samvaro. Nada. Niente. Nothing. Ingenting.


Därför kom han hem med en blomsterbukett som plåster på såren.

Och sedan gick han och jobbade igen.

Men blomsterprakten är ju vacker:)

längtar efter kärlek

Konstigt det här med sex och samlevnad. Jag har inte stuckit under stol med att mitt sex- och samlevnadsliv varit minst sagt obefintligt. Jag och maken är väg mot skilsmässa/familjerådgivning/interna och intima samtal i syfte att utröna vilka magiska krafter låtit oss dras till varandra och påminna oss om detta. Det glimtar till i oerhörda fyrverkerier de gånger vi inser att vi är gjorda för varandra men de gånger då vi suckar och hamnar i ett sumpigt känslomässigt träsk är betydligt oftare förekommande dessvärre.

Mycket har att göra med bristen på intimitet, kan man till exempel titta någon i ögonen djupt när nyheterna är på teve? när det är en cliffhangersituation i en hyrd dvd?, när hustrun går iklädd orangea svandunsprydda underkläder? Va va va?

Inte undra på att en känslomässigt uthungrad bibliotekarie slukar kärleksromaner som Bröllopsfixaren och bara önskar att så här kan det vara!

Bajsnödig

"Kul att man sitter och skiter och så finns det inge toapapper?!"

Ett vältaligt sms från sonen pep till i telefonen. Och jag bara undrar huruvida han sitter på toaletten och har mobilen med sig...Men nu var det ju rätt så bra ändå så jag kunde guida honom till skåpet hela 20 centimeter bort...

Cykling, gång, slappning och en generad make

Just nu funderar jag på huruvida jag ska GÅ till hunddagis och sen CYKLA till jobbet. Eller om jag ska GÅ till hunddagis och åka BUSS till jobbet. Eller ta BILEN till hunddagis och CYKLA till jobbet. Eller vad? Svåra beslut, kära vänner.

Det är min sista vecka på jobbet före semestern och jag har bunkrat med en hel massa böcker. En vecka ska jag bara slappa hade jag tänkt. Heidislappning är boklyssning, altanmåleri, trädgårdsarbete, köksrengöring, vardagsrumsgolvsoljning, bokhylledamning, inredning och långa härliga hundpromenader med fyrfotingen.

Pss, maken Micke läser visst inte min blogg särskilt frekvent. Synd om honom. Och när jag häromsistens lade ut "fina" lättklädda bilder på mig själv så missade han detta. Grannen poängterade detta faktum för honom och maken kände sig sålunda nödgad att göra ett bloggbesök. Reaktionen då, kära vänner??? En synnerligen generad och mållös make...

Därefter en resignerad suck: "Det är hustrun det..."

Så blev Leo konfirmerad

....och det var en vacker ceremoni. Valbo kyrka som inte är någon liten kyrka var fylld till brädden med folk. Kön till nattvarden kunde sedan mest liknas vid den i Vatikanen. Alla besökare traktade efter en av det där papperstunna kexen doppade i ett ungt och argt rödtjut. Jag med. Jag är ju solidarisk.

Puss på dig fina son!

Och så här happy var han när det var avklarat! Visst är vi fina ihop

Madwoman in the attic - det är jag det är jag

Vi som kan vår litteraturhistoria och vi som är heta kvinnor med starka passionerade känslor, ja vi vet hur Madwoman in the Attic - Bertha Mason - (en av de mest kända Madwoman som historien känner till) känner när hon blivit förfördelad!

Bertha Mason tände ju sen eld på Thornfield, en eld som brann med samma styrka som hennes eldiga humör. Hon hade ju blivit förfördelad av sin man. Hon hade blivit inlåst för att hennes sinne ansågs farligt. Inte undra på att hon tände eld på huset och valde att dö i lågorna.

Just nu, kära vänner, är jag Bertha Mason reinkarnerad

Dopburgare blev burgardemoner

Dagens stora händelse var alla gånger den fjuniga tonårsgossens dop. Attans vad han var duktig. Dopkaffet blev dopburgare på Donken och till och med den numera supersunda stolta modern Heidi tryckte i sig en hamburgare och flottyrdroppande strips. Dopgåvan blev ingen silversked utan ett machoarmband i kraftigt stål och maffigt läder.

Och gossen var nöjd. I synnerhet (säkert) för att den stolta modern och den stolta fadern för första gången på flera år umgicks under samma tak i mer än fem minuter. Japp så bra det kan bli.

Just nu ska jag koka mig ytterligare en kopp mullbärste för att driva ut Donkens fettdrypande burgardemoner ur min stackars lekamen. (Nog har väl midjemåttet blivit en aning fylligare?)

Imorgon är det slutligen dags att återvända till doktor Wahlström för att ta förbereda avslutet på mitt pillerknaprande. Bye bye antidepressiva Citalopram! Men en aning rädd är jag. Är det så här finfint man ska må som människa som jag gör nu under pillerruset, ja då vete sjutton om jag vill bli "normal" människa igen.

Tjilevippen kära vänner

Min son döps i morgon!

Då var det dags för barndop. Klockan 17 i morgon i Valbo kyrka! Sonen ska heta Leo Simo Eelovi Kangas VALKAMA.



Varmt välkomna

Sjuk

Men herreminje! Sonen har körtelfeber och det är inte roligt.

Heidis harem

Det är inte alla blondinbibliotekarier som har ett eget harem av herrar, men serni, det har Heidi! Sex hannar samsas numera om utrymmet under mitt matriarkaliska styre. Det är två [tre] eunucker och tre [fyra] hormonstinna hanprimater. Och detta får man tolka som man vill:)

Leo är min son

Det är så sällan jag får rå om min avkomma alldeles själv, ni vet, den där testosteronstinna fjortonårige, målbrottsmullriga, trulige Leo himself. Tacos och melodifestival och tända ljus vankas på Movägen. Och här kommer en liten bildodyssé över Leo, my one and only son=)

nolltolerans mot pennalism - over and out

Snart vankas det ljuva gitarrtoner i det movägska husbygget. Och det får vi väl vara glada över. Insamlingen till kära makens femtioårspresent gick sålunda över förväntan. Och det får vi väl vara glada över.

Lunchbjudningen innebar att nästan tjugo av kära makens släkt invaderade hemmet likt myror på en döende orm och inmundigade det som kära maken och hans hustru (det vill säga jag) under ett dygn förberett. Och det får väl de vara glada över. Att de fick någon mat, alltså, eftersom kära maken överhuvudtaget inte ville ha någon bjudning ”eftersom han inte gillar att stå i centrum” så det hade likaväl kunnat blivit nada, niente, ingenting.

Och sen plockade hustrun till femtioåringen (det vill säga jag) ihop skräp, matrester, muggar och papptallrikar, och stolar, och dukar och servetter och det får väl i alla fall kära maken vara glad över. Att han slapp städa alltså. För det gjorde jag eftersom jag är jag och ett konstigt val i kära makens liv eftersom jag inte är som alla andra och vägrar vara som alla andra.

Nä kära vänner, det här var sista gången jag hade en ”måstebjudning” i hemmet, en bjudning där sonen och jag hamnar utanför eftersom vi inte är som alla andra eller tillhör ”de andra”. Och det är vi väl glada för. Sonen och jag menar jag.


Over and out

maken Micke 50 år

Ja jäklar vad tiden går. Idag firar kära maken sin femtioårsdag!

Jag fixade frasiga våfflor med vaniljkesella och hallonsylt till frukost. Serverat på en röd- och vitprickig dukklädd bricka och tända ljus, naturligtvis. Sedan fick han ta emot present nummer 1. Nummer ett? Precis, kära maken Micke ska ju ha en egen halvsekelsfödelsedagsbjudning först på söndag och då får han säkert ta emot nån mer present. Eller två. Eller tre. Men om det tänker jag inte berätta. Även om jag vill.

Eftersom jag är en god hustru gjorde jag inte det som jag egentligen ville: nämligen överraska kära maken på morgonkvisten iklädd svandunsprydd bysthållare tillika benkläder till tonerna av en glad schottis.

Det är inte riktigt kära makens grej, det. Dessvärre.

Men det hade varit roligt....

Nästkommande stora födelsedag innebär säkert att jag i så fall får genomföra den dekadenta dansen med hjälp av rullator...

Stort grattis, kära make!

late arrivals och detention och en stolt moder

Jag har varit på utvecklingssamtal med min pubertala, testosteronstinna och übergulliga tonårsson idag. Mr . L, sonens amerikanska mentor, bemötte mig i sedvanlig ordning med ett ordentligt fast handslag.

Och sen började vi prata om avkommans framsteg (progress) och hans kanske mindre lyckade framsteg (progress). I det senare omfattas bland annat hans sena ankomster (late arrivals) vilka i skrivande stund under pågående hösttermin uppgår till summan av åtta. Nåja, det visade sedan att den pubertale testosteronstinna sonens late arrivals handlade om allt från några sekunder till fem minuter. För detta skall sonen således bestraffas med kvarsittning (detention) på fredag eftermiddag. Och han skall under sin detention kanske nitiskt nedskriva : I will not be late again.

Därefter framkom det att sonens klass är den klass som låter mest och hörs mest och argumenterar mest. För detta skall sonens klass nu beläggas med consequenses.

Jaha.

Jag håller fanan högt för unga som törs argumentera men fanan sänks inte läraren är en riktig leader of the pack.

Men sonen har ett gäng MVG:n.

Jag - en stolt moder

Sonens feta gädda

Hemma bäst

Mina kryddor frodas. Härligt.













Och igår drack vi champagne....

matilda doesn´t live here anymore

På Movägen i Valbo alltså. Hon bor i Skåne och här är bildbeviset på en malmöitisk ytterdörr.

Ser ni vilket fiiint namn hon har: VALKAMA. Det är ju mitt gamla namn.

Moder Heidi saknar dig och efternamnet....

Sonen jobbar så svetten lackar

Bröllopsdagsfirande på Gästrikeleden

Vi firade vår första bröllopsdag med att vandra Gästrikeleden mellan Valbo och Högbo. Pust pust pust. Drygt fyra timmars vandring genom kalhyggen, skog, våtmarker och myrar. Men kära vänner, i Högbo väntade en fyrarättersmiddag. Och nej, jag har ingen träningsvärk, jag kan det här med att gå. Och det kan Halifax också.

Jag tittar på stenen varför vet jag inte

En jobbig och blöt bit längs med ett kalhygge är avklarad. Här var jag smått less.

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!

Snart framme....

Och sedan smakade en kall pilsner så bra.