Måste hinna, måste hinna!

Måste hinna fixa klänning
Måste hinna fixa underklänning
Måste hinna köpa blommor
Måste hinna binda blommor
Måste hinna färga håret
Måste hinna fixa håret
Måste hinna köpa strumpor
Måste hinna prova allt
Måste hinna köpa mat
Måste hinna köpa dryck
Måste hinna jobba
Måste hinna äta
Måste hinna sova
Måste hinna tvätta
Måste hinna leva och läsa
Måste hinna allt
Måste inte göra det idag!

min sista måndag som ogift

Vägen till det myggrikaste stället i Sverige, Österfärnebo, är lång. Nästan 5 mil enkel resa. Vägen är alltid alltid tungt trafikerad av tunga fordon. Ju tyngre dess bättre. Väg 56 är machochaffisarnas revir. Ni vet de med håriga och seniga underarmar och snus under naglarna. Och där kuskade undertecknad fram med takräcket fladdrande för att lönearbeta på det vackra biblioteket, den gamla komministergården. Vilket underbart ställe! Vilken hemsk väg.

Första dagen idag och jag blev osams med skrivaren, hittade musbajs och sorterade och rensade bort gamla gamla tidskrifter från 2002 och framåt, åt helfabricerad cannelloni, drack kaffe och pratade med besökarna och delade ut lånekort. En helt vanlig dag i böckernas värld.

Läs därför en bok! Läs Youngs thriller Ödehuset där huvudkaraktären som förlorat sin lilla lilla dotter Missy (kidnappad och mördad?) rent bokstavligen ställs öga mot öga med Gud och ställer Gud till svars. Gud är förövrigt en svart kvinna som kallas Pappa (!)

Allt gott

bröllopsfunderingar

• Klänningen klar



• Skor lånade (tack Jenny)



• Underklänning behövs



• Cape behövs



• Buketten binder jag själv och håret lägger jag själv och smyckar med blommor.
  

Men jag har BLOMSTERAMBIVALENS - ros eller ranunkel?

Blomsterfärg då? Blivande maken vill ha vit blomsterfröjd men blomstervitt gifter sig inte med med min klänningsfärg, tyvärr. Mjukt och varmt puderrosa kanske? Eller en häftig SOLROS? Vad tycker ni?

Funderingar kring ett äktenskap 5

Hemkommen från kvinnlig inspirationskväll. Blev senare än förutsagt. Halv snöstorm ute men vänlig skjuts från kollegans man gjorde den flermiliga resan uthärdlig.

Blivande maken snarkar, hunden Halifax ligger på mina knän. Rolf, terrierterroristen han springer runt och gnäller. Varför? Klockan är ju över ett på morgonen? Knepig hund, den där Rolf.

Ja, ja, jag befinner mig fortfarande i de äktenskapliga bryderierna. Nu handlar det om namnbytet. Är det så klokt egentligen?

Heidi Valkama blir Heidi Heimerlöv? Låt oss smaka på detta...

Heidi Valkama
Heidi Valkama
Heidi Valkama
Heidi Valkama Ett namn jag levt med i snart 40 år

Heidi Heimerlöv
Heidi Heimerlöv
Heidi Heimerlöv
Heidi Heimerlöv Ett namn jag ska leva med tills jag dör, typ 40 år

Hur ska jag göra?

Funderingar kring ett äktenskap 4

Eller vad sägs om ett friluftsbröllop i Sarek?

Vandrarkänga, anorak, vandringsstav?


Snyggt?

Funderingar kring ett äktenskap 3

Hindersprövningen går ut den 20:e maj...Det närmar sig alltså dagen jag ska lova evig kärlek och trohet till min Micke.

Hur, var, när är de övergripande frågorna just nu? Fasiken, jag har ingen aning. Vad ska jag ha på mig?

Men vad sägs om en sakral ceremoni i en himlasträvande, medeltida monumental gotisk katedral?

Katedralen i Reims...

Funderingar kring ett äktenskap II

Ringbytardag igår. Ringarna var för stora. Är detta ett omen?

Funderingar kring ett äktenskap I

Det är klart att man funderar kring detta med äktenskapet, konstigt vore annars. Äktenskapet är ju en av samhällets bärande institutioner. Och nu hör jag redan röster som skriker att äktenskapet i ett sekulariserat samhälle som Sverige är förlegat, förlegat, förlegat! Äktenskapet hör hemma i den kristna traditionen och är till för att förtrycka kvinnan...står endast för fortplantning...Oj, oj, oj vilka argument man har hört mot institutionen äktenskap.

Och visst ligger det något i det. Traditionellt sett syftade äktenskapet till att se till samhällets överlevnad och trygga den. Det var en juridiskt bindande symbol för gemenskapen mellan man och kvinna. Det är en socialt överenskommen företeelse. Och idag kan man ju välja att se den mer som en social tradition som har förankrats i vårt samhälle och blivit en vacker symbol för kärlek och lojalitet.

För mig, och då kan jag bara tala för mig själv, står alltså äktenskapet för tvåsamhet, gemenskap och ett stadigt löfte om att jag varje dag lovar att älska just Micke denna dagen också. Det är det beslutet jag tagit varje dag i snart sju år. Varje morgon. Och är man duktig i matematik kan man nog räkna ut hur många dagar det blir. Om det intresserar någon, vill säga. Jag kan ju bara säga att det är ganska många gånger.

Och det här beslutet skall nu inom kort beseglas juridiskt och i allra högsta grad känslomässigt genom att avge mina äktenskapslöften. Inför prästen. Snart.

Allt gott

Frieriet...

Nils Ferlins sköra, vackra poetiska ord bildade fonden till frieriet:

Kärleken kommer och kärleken går,ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är minoch gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter.

Att det var dottern som egentligen fick läsa dikten eftersom blivande maken inte hittade sina glasögon kanske jag inte skulle säga....

Kära vänner, år 2008 avslutades mycket, mycket vackert.

Allt gott

Jag är blivande Fru Heimerlöv.

Det har varit en lång bloggpaus. Jag har ju haft julledigt.

Det förefaller mer eller mindre vedertaget att alla bloggentusiaster liksom summerar året som gått och jag har inte för avsikt att vara sämre.

Kort; mitt 2008 har varit minst sagt hektiskt. Masteruppsatsen. Masterexamen. Jobb. Jobb. Jobb. Och husprojektet som aldrig tar slut. Oro för att slantarna inte ska räcka till. Oro för att kärleken inte ska mäkta med ansträngningen husbygget innebär.

Jag har dock varit synnerligen aktiv under ledigheten, i synnerhet efter ledighetens första krävande vecka som förde med sig sedvanlig julstress med matlagning och släktbesök. Pust och stön.

Nyårsveckan var däremot betydligt trevligare. Två tavlor har jag skapat. Åtta böcker har jag läst. En köpmandisk har jag målat. Och äntligen äntligen är våra dörrfoder i hallen målade....

Det har med andra ord varit en del nöd men även en del lust.

Årets alldeles utmärkta avslutning innebar en euforisk romantisk dito.

Ett frieri...

Jag är Heidi Valkama, soon to be Fru Heimerlöv

Allt gott