Funderingar kring ett äktenskap I

Det är klart att man funderar kring detta med äktenskapet, konstigt vore annars. Äktenskapet är ju en av samhällets bärande institutioner. Och nu hör jag redan röster som skriker att äktenskapet i ett sekulariserat samhälle som Sverige är förlegat, förlegat, förlegat! Äktenskapet hör hemma i den kristna traditionen och är till för att förtrycka kvinnan...står endast för fortplantning...Oj, oj, oj vilka argument man har hört mot institutionen äktenskap.

Och visst ligger det något i det. Traditionellt sett syftade äktenskapet till att se till samhällets överlevnad och trygga den. Det var en juridiskt bindande symbol för gemenskapen mellan man och kvinna. Det är en socialt överenskommen företeelse. Och idag kan man ju välja att se den mer som en social tradition som har förankrats i vårt samhälle och blivit en vacker symbol för kärlek och lojalitet.

För mig, och då kan jag bara tala för mig själv, står alltså äktenskapet för tvåsamhet, gemenskap och ett stadigt löfte om att jag varje dag lovar att älska just Micke denna dagen också. Det är det beslutet jag tagit varje dag i snart sju år. Varje morgon. Och är man duktig i matematik kan man nog räkna ut hur många dagar det blir. Om det intresserar någon, vill säga. Jag kan ju bara säga att det är ganska många gånger.

Och det här beslutet skall nu inom kort beseglas juridiskt och i allra högsta grad känslomässigt genom att avge mina äktenskapslöften. Inför prästen. Snart.

Allt gott