Jag pekar ett obscent finger åt dig

Fick ett sms häromdagen som sade att det var synd att man inte kan bjuda på ett glas rött nu när jag blivit så ordentlig...Hmmm, ska jag ställas ute i den sociala kylan då jag väljer att utesluta alkohol för tillfället?

Är det månne så som Ola Lauritzon poängterar i sin bok Om alkohol att alkoholkulturen är så socialt förankrad i vår sociala kultur att det nästintill är omöjligt för en enskild individ att utan "social bestraffning" välja att gå mot strömmen? Då hamnar hon ute i kylan

Isåfall pekar jag faktiskt ett ordentligt obscent finger åt just den sociala normen. F*** you!

Heidi goes IPhone

Dagen innan jag far på vildmarksäventyr har jag blivit med IPhone! Äntligen!

Under vår niotimmars bilfärd imorrn torde jag väl lära mig att i alla fall i viss mån använda allehanda appar och pinaler och attiraljer. Eller?

pristävling!!!!

Jag tror på belöningssystem. Alltså har jag under året som gått belönat min egen duktighet vad gäller mat och hälsa med två par dyra träningspjucks (inte så glamoröst) och två par snuskigt dyra bysthållare (lite mer glamoröst då även om den ena var trist tantpuderfärgad).

Naturligtvis har de här investeringarna inte skett samtidigt, man tjänar ju inte storkovan som bibliotekarie precis.

Eftersom jag nu slutat med alkoholen tänkte jag att om två månader belönar jag mig själv och mina antialkoholframgångar (jo, under förutsättning att jag håller mitt löfte vilket jag tänker göra). Fyra saker ser jag fram emot i min tävling med mig själv:

Röda Doc Martenskängor
Välsittande jeans
Personlig tränare (jep, du hörde rätt. Man får ju använda friskvårdskupongerna fick jag veta idag)
En skönhetsdag med hårklippning, ansiktsbehandling, massage och sånt.

Nu är frågan i vilken ordning detta ska ske? Vad tycker du?

Snopet

Det är väl för sjutton inte konstigt att jag bevakar väderprognoserna för nästa vecka då vi ska ut och vandra? Norra storfjället ser enligt yr.no inte lovande ut alls. Regn. regn, regn. Vaderkanalen har inte ens Norra storfjället i sin databas men närmaste orten, Hemavan, ser okej ut. Vilken källa är mest tillförlitlig? Snopet.

Jäkla skiiit! Men å andra sidan är det väl inte hela världen att byta vandringsrutt, heller. Måste ju få möjlighet att trippa upp på fjället och visa renarna mina nya HanWags vandringskängor för det ickehumanapriset 2499 SEK och min superskogsmulleskjorta från Fjällräven också:)

Däremot lämnar jag makeupen hemma. Och datorn. (he he he)

Och sen då? Ja, min mobiltelefon är på vift. Snopet.

En ur personalen struntade i att Woody Allens nya Du kommer att möta en lång mörk främling var reserverad på mig. Han bara tog den. Snopet. Nu måste jag skjuta fram reservation tills efter semestern. Snopet igen.

Det är också ordentligt mycket böcker att ta reda på idag. Jag springer som en duracellkanin mellan repan och skönavdelningen. Bokvagnarna har gömt sig någonstans så jag bygger biceps som till och med Hulken skulle avundas genom att bära meterhöga boktravar. Snopet för honom, eller hur?! Fyspass på arbetstid är inte illa, inte illa alls.

Nåväl, kära vänner, jag är ändock tämligen lycklig för tillfället trots alla snopna bakslag idag. Jag sprudlar energi liksom. Det är så det blir när man slutar nyttja berusningsmedel, ska ni veta.

nu är det slut!

Så här är det: under min så kallade metamorfos, min pågående inre reningsresa har jag nu kommit till den punkten att jag väljer att sluta nyttja alkohol under resten av året. Varför? Kroppens och själens välmående är starkt förbundna och jag strävar nu efter livskvalitetstid, en livskvalitet som inte alls gynnas av alkoholkonsumtion överhuvudtaget.

Go Heidi go!!!

Jag har ingen träningsvärk alls. Känner bara en slags eufori. Varför?

Igår cyklade jag två och en halv mil. Tolv kilometer i hällande ösregn så plaggen låg slickade längs min mogna lekamen. När jag så anländer hemmet sitter käre maken redo med sin nya löparoutfit och väntar på mig, hustrun. Vi skulle nämligen ut och springa. Och så blev det. Vi sprang alltså. Två varv= 5 kilometer.

Och sen badade jag och njöt av härligt ayurvediskt te.

Rosig som en nybadad baby lade jag mig därefter i mina härligt rena, svala lakan och somnade som en stock.

Fan, vad jag är duktig!

Det är måndag morron...

....men mitt huvud är inte särskilt trött. Jag har ju ledig dag! Och därför sov även sonen över eftersom han nästan aldrig vaknar av sin egen klocka och modern låg och drog sig och myste i sängvärmen. Men den lille gossen är inte särskilt liten längre. Det är nu dags att lära sig ta eget ansvar, lille vän. Hör du vad morsan säger? Detta är ingen hotellverksamhet heller!!! Nåväl, tänkte i alla fall forcera spåren i de valboska skogarna iklädd mina löpardojor idag. Är det månne springvänligt? Men så letade jag efter Halifax, the dog, för att han skulle hålla mig sällskap. Tji fick jag, maken har tydligen tagit honom till dagis av någon anledning. Fråga: kan man springa utan hund utan att se töntig ut?

Magi med GI

Jag blir lyckligare och lyckligare! Jag blir piggare och piggare! Jag känner mig helt och hållet full av massor av energi! Det måste vara magimaten GI!

Och välkommen storlek small! Och välkommen kindben. Och hejdå haka två.

Snacka om att jag är stolt över mig själv:)

Sex glas vin utan att få dåligt samvete

Idag kan jag dricka 6 glas rödtjut eftersom jag går i två timmar. Allt enligt den här uträkningsmodellen.

happy go lucky med kesoplättar

Jag äter enligt GI-modellen för tillfället efter flera djupdykningar i litteraturen efter mat som gör gott för själen och får mig att må bra. Det här är ett led i mitt nyfunna intresse för välbefinnande och livsglädje där jag insett att kroppens må-bra-faktor och själens dito är beroende av varandra.

De flesta vet ju vad GI-metoden är så jag tänker inte gå in i detalj på det, det är bara så trist.

Ungefär två (eller är det tre) veckor senare på min GI-resa känner jag att blodsockret och humöret är mycket stabilare. Inga heidisks berg-och dalbanor längre. Nåja, inte så dramatiska i alla fall. (I och för sig kan det ju vara min psykofarmaka som gjort detta men det vill jag inte tro).

Bra mat och meningsfulla tankar och dito sysselsättning gör susen för den utarmade heidiska själen. Plus att jag rensar ut saker och ting som inte ger mig någonting överhuvudtaget. Plus att jag anstränger mig för att göra något nytt och trevligt varje dag. Igår hade jag filmfrossa. Ett glas vin, parmalindad mozzarella och den mörkaste chokladen du kan hitta. Filmerna? "Hilary och Jackie" och "Miraklet i Lourdes". Hur trevligt som helst!

Nu tänker jag ta en brunch. Kesoplättar med banan och en stor mugg med mullbärste. Därefter kränger jag på mig mina sköna ingådda Timberland-kängor och ger mig ut på en hurtfrisk skoterspårspromenad med min knäppa Halifax.

Jo, tjenare

Fortfarande träningsvärk, kära vänner. Botemedlet är att befinna sig i rörelse. Sätter jag mig ner är smärtan obeskrivlig då jag skall försöka ta mig upp. Och den som sa att träningsvärk är en skön smärta kan stoppa upp nåt där bak. Och samma person försöker också inbilla oss att det är skönt att föda barn.

Jo, tjenare...

träningsvärk from hell och brännsår

Träningsvärk from hell. Kan fasiken inte gå normalt.

Varför? undrar du nu. Den här damen har nämligen för första gången på över tjugo år kört allehanda utmattande pass på Korpens Tjejgrej; powerafro, muskelpass, core, yoga, zumba och nåt annat konstigt.

Händerna fick också ett paraffinbad som utlovade ge babymjuka händer uppemot två veckor. Händerna sänks ner, ungefär som man stöper ljus, i en balja med värmeplatta i botten fylld med flytande paraffin. Kicksdamen tryckte ner mina händer ner i botten på den där baljan och sa med ljuv stämma: "Visst är det behagligt?" AJAJAJAJ!!!!!!!!!!, ubrast jag eftersom jag inte upplevde något som ens låg i närheten av nån behaglig upplevelse. Kicksdamen tryckte nämligen ner min högerhand direkt mot den strykjärnsheta plattan i botten. Och det var inte skönt, kan jag säga. Lite lindriga brännsår blev följden. Inte en chans att jag gör om det.

Men dagen i sin helhet var helt och hållet toppen! Fast jag inte kan gå normalt.

hallelujamoment och ärtpesto

Jag har haft en riktigt bra och rolig dag idag. Med massor av fart och fläkt på jobbet precis som jag vill ha det. Och alla besökare är så opretentiösa och glada och pratsamma. Om ditten och datten pratas det.

Nu funderar jag på om det helt enkelt är så enkelt att besökarna pratar på om ditten och datten och ler och skrattar för att jag gör det tillbaka. Jo, ni vet, den där teorin att "om du ger ett leende så får du ett leende tillbaka"?. Klart som korvspad att det är så. Det är också mycket svårt att vara otrevlig och allvarlig och pretentiös om den du pratar med inte är det. Den första typen ska man UNDVIKA. En STOR varningstriangel borde hänga ovanför den människotypen så att alla kan SPRINGA fort av bara helvete.

Ps; Och sen kan det ju i och för sig vara så att alla våra fina biblioteksbesökare bara älskar atmosfären i bibblan. Klart som korvspad att det är så, kära vänner.

Summeringen blir ändå ett rungande HALLELUJA för just den här speciella dagen! Ett hallelujamoment, kära vänner.

Apropå min nya mathållning så har det redan gett ett positivt resultat. Jag är bra mycket piggare och mer alert och känner mig liksom... nöjd med tillvaron. Med fasa tänker jag tillbaka på den där sockerkoman jag kunde hamna i efter frossandet i smördränkta toasts och Barillapasta och mina evinnerliga ostbollar. Att socker gör en pigg är fel. Man blir ju faktiskt trött av socker.

Dagens Heidi-recept:
Brynta kycklinginnerfiléer med röd quinoa, ärtpesto och en bönsallad. Ärtpeston är mitt skötebarn och den är så god att toppa till exempel en rykande het pasta med.

ÄRTPESTO
Du behöver:
En påse gröna ärtor
En påse mandel (spån eller hela mandlar spelar ingen roll)
En stark god ost
Ett par rostade och pressade vitlöksklyftor (rostningen tar bort den skarpa vitlökssmaken och gör den mildare)
Olja (jag föredrar kallpressad rapsolja)

Och sen gör du så här
Sjud en påse frysta, gröna ärtor i buljong. Under tiden mixar du mandeln i en matberedare. Häll av vattnet och mixa ärtorna tillsammans med mandeln. Riv ner ost efter tycke och smak, späd med olja för en bra konsistens.
Smaka av.
Njut

då var jag i gång

Då var jag igång med simningen. Heja mig! Verkligen mysigt att simma i skenet av levande ljus men musiken var inte vad jag trodde. Istället för klassisk musik skränade typisk hissmusik ur högtalarna.

Kändes dock lite väl trångt i bassängen stundtals då den äldre paranta kvinnogenerationen simmade så luuuugnt och stilla att de var i vägen när undertecknad forsade förbi men jag löste det genom att ta en egen bana efter några synnerligen prekära kollisionsögonblick.

Fyrtio minuter senare fick jag ett illavarslande sendrag i foten och trodde att jag höll på att drunkna.


Reflektioner: det verkar som om en tredjedel av kandelabersimmarna varit på Stadium och köpt likadan baddräkt som den jag bar...

Heidi knows good erotica

Jag har idag fått mitt första recensionsexemplar från XStory-förlag, ni vet förlaget som specialiserat sig på erotisk litteratur. Wohooo! Nu börjar jag 2011 års läsprojekt: erotisk litteratur. Om ett år eller så sitter jag i paneler i media än här och där i egenskap av min expertis inom det erotiska området. Heidi the pornograph...heheheee

Ikväll ska jag kandelabersimma. Ja, inte MED kandelabrarna utan i skenet av dem. Wohoooo!

JAg har inte ätit socker, bröd, pasta, ris, päror på över en vecka. Wohooo!

Och jag har inte rökt en jäkla cigg.

Häpp

deffa

"Deffar du?", frågade en arbetskamrat när jag med stolthet berättade att jag igår valde att ta apostlahästarna hem. Promenaden tog ganska precis två och en halv timmer och jag höll på att krokna vid Nybo. Lite märkligt är det att en sådan promenad inte är någonting ute i skogen men när jag gick och gick och gick längs med cykelvägen till Valbo så kändes det som om vägen aldrig tog slut.

Stolt som en tupp och översnöad som en snögubbe och med vadmuskler som darrade av ansträngningen. Men, nej, jag deffar inte, jag börjar helt enkelt inse nöjet med en mer fit livsstil.

På måndag ska jag ta en morgonsimtur.

Ombyte förnöjer

Varje dag ska man göra något nytt som man aldrig eller sällan gjort/gör.

Idag ska jag således promenera hem från jobbet, en sträcka som tar dryga två timmar. (Eftersom snöstormen står i faggorna så tar det troligtvis tre timmar). Mitt sällskao är min fina kappa, en illrosa ryggsäck, bra skor och ljudboken En dag av David Nicholls.

Därefter tar nog Halifax the dog ut mig på en promenad (det är dock brukligt)

Därefter tar jag nog en bastu (det är óckså rätt vanligt förekommande)

Därefter tittar jag för första gången på en DVD med yoga (har aldrig hänt)

Tidigare idag har jag läst om högerpopulismen i Europa (samhällsvetenskap är inte mitt älsklingsämne, precis så det räknas också som något nytt)

Sedan sover jag nog gott

Hej Mr Melankoli

Depression är inte ett tecken på svaghet
utan ett följd av att[jag]tvingats vara stark för länge
...............................................................................................................................................................

Jag läser och läser och läser böcker och artiklar och besöker sajter som tar upp det här med depression och vad jag själv kan göra och tänka för att få tillbaka min förlorade livsgnista.

1. Mat. Bra ickedepparmat är som tidigare nämnts pasta, valnötter, fisk.

2. Örter. Ginkgo Biloba sägs vara bra. Mullbär (I just looooove mitt mullbärste). Goijibär också. Så nu har jag fyllt på örtdepåerna. Dyrt värre...

3. Motionen. Hunden naturligtvis och så har jag fått ett nytt häfte med friskvårdskuponger från kära arbetsgivaren. Dessa ska jag, bör jag, investera i ett simkort...

4. Något utmanande och livsbejakande. Jep, jag har nu anmält mig till en flummig kurs som heter "konsten att måla från ditt inre"

5. Färger. Gult, mera gult!

6. Medicinen (som inte hjälper så bra)

7. Bryta vanans makt - 2011 blir det köpstopp!!!

8. Om det här inte hjälper vete sjutton vad jag kan göra mer när livslusten tryter och jag sitter här vid bloggen och hänger läpp medan jag ventilerar mina melankoliska spekulationer ut i cajberspejs. Köpa nya skor?

mentalt bra mat för impulsiva

Som som konsument av serotoninhöjande psykofarmaka tillika intellektuell blondinakademiker tarvas det att undertecknad har ett hum om omständigheterna kring hennes mentala vara (eller kanske ickevara). Jag undersöker således saken.

Nåväl, låg serotoninhalt är alltså kopplat till vissa personlighetsdrag, framförallt impulsivitet och behov av omväxling. Okeeeej, någon som inte känner igen Heidi?

Och sen får vi veta att viss mat är bättre för dessa impulsiva personlighetstyper med låg serotoninhalt, nämligen kolhydrater.

"Heeeeej älskade pasta!" Utbrister jag då euforiskt!

Jag kommer att sträva efter att bli lycklig och harmonisk med psykofarmaka i kombination med Kungsörnens spaghetti.

Heidi på gränsen till sammanbrott - existentiell kris

Ungefär så. Inget mer än så. Det är vad som hände. Sammanbrottet, alltså. En tjock våt tung kofta av sorgsenhet hänger över min själ sen en lång tid tillbaka och till slut orkade jag inte hålla mig upprätt. Den tunga våta koftan blev tyngre och inte ens mina fasta trosgördlar kunde rädda min hållning.

Sammanbrott är dock inte detsamma som vansinne och sålunda inte heller neurotisk men okej, kära mina vänner, vill man kalla undertecknad neurotisk eller vansinnig så bjuder jag på det. Det kan ju för övrigt bli det nya namnet på bloggen: NEUROTISK BIBLIOTEKARIE GOES VANSINNIG. (Nu blir mamma valkama synnerligen irriterad på dottern - sånt kan man ju inte säga!!!)

Jag har fått psykofarmaka och samtalsterapi för första gången i mitt liv. (Tack gode gud!) Psykofarmakans effekter fungerar för övrigt ungefär som epiduralbedövning på själen och jag börjar känna igen mig själv igen. Vad mera, jag har fått kraften att reflektera över mitt liv och börjat en reningsprocess. Rensar i röran av både skräpmat och saker och ting som suger energi från mig.

Mängder av mullbärste senare (jag har snart köpt Coops hela bestånd av det här lyckoteet) är jag på banan igen.

Att göra och inte göra när man är sogsen:

No, no, no filmtips för den sorgsna:
Valhalla Rising
Svinalängorna
Fassbinder-films

Good films/teveseries för den sorgsna:
Desperate housewives
Harry Potter

Big no-books för den sorgsne:
Finns inga - läs mycket och gärna men jag är nog benägen att säga att böcker om Förintelsen och böcker om våld inte riktig höjer humöret

Tre good books för den sorgsne:
Jonathan Tropper - galghumoristiska Konsten att tala med en änkling
Hans Koppel - humoristiska triptyk
Danielle Trussonis bombastiska Angelology - Änglarnas tecken

Att göra när man är sorgsen:
Gå och springa och lattja med doggen
Sjung
Dansa
Bada skumbad
Köp en ny parfym (Hypnose, Lancome)
Prata med rara människor

Tjilevippen!