Go Heidi go!!!

Jag har ingen träningsvärk alls. Känner bara en slags eufori. Varför?

Igår cyklade jag två och en halv mil. Tolv kilometer i hällande ösregn så plaggen låg slickade längs min mogna lekamen. När jag så anländer hemmet sitter käre maken redo med sin nya löparoutfit och väntar på mig, hustrun. Vi skulle nämligen ut och springa. Och så blev det. Vi sprang alltså. Två varv= 5 kilometer.

Och sen badade jag och njöt av härligt ayurvediskt te.

Rosig som en nybadad baby lade jag mig därefter i mina härligt rena, svala lakan och somnade som en stock.

Fan, vad jag är duktig!