Ungefär så. Inget mer än så. Det är vad som hände. Sammanbrottet, alltså. En tjock våt tung kofta av sorgsenhet hänger över min själ sen en lång tid tillbaka och till slut orkade jag inte hålla mig upprätt. Den tunga våta koftan blev tyngre och inte ens mina fasta trosgördlar kunde rädda min hållning.
Sammanbrott är dock inte detsamma som vansinne och sålunda inte heller neurotisk men okej, kära mina vänner, vill man kalla undertecknad neurotisk eller vansinnig så bjuder jag på det. Det kan ju för övrigt bli det nya namnet på bloggen: NEUROTISK BIBLIOTEKARIE GOES VANSINNIG. (Nu blir mamma valkama synnerligen irriterad på dottern - sånt kan man ju inte säga!!!)
Jag har fått psykofarmaka och samtalsterapi för första gången i mitt liv. (Tack gode gud!) Psykofarmakans effekter fungerar för övrigt ungefär som epiduralbedövning på själen och jag börjar känna igen mig själv igen. Vad mera, jag har fått kraften att reflektera över mitt liv och börjat en reningsprocess. Rensar i röran av både skräpmat och saker och ting som suger energi från mig.
Mängder av mullbärste senare (jag har snart köpt Coops hela bestånd av det här lyckoteet) är jag på banan igen.
Att göra och inte göra när man är sogsen:
No, no, no filmtips för den sorgsna:
Valhalla Rising
Svinalängorna
Fassbinder-films
Good films/teveseries för den sorgsna:
Desperate housewives
Harry Potter
Big no-books för den sorgsne:
Finns inga - läs mycket och gärna men jag är nog benägen att säga att böcker om Förintelsen och böcker om våld inte riktig höjer humöret
Tre good books för den sorgsne:
Jonathan Tropper - galghumoristiska Konsten att tala med en änkling
Hans Koppel - humoristiska triptyk
Danielle Trussonis bombastiska Angelology - Änglarnas tecken
Att göra när man är sorgsen:
Gå och springa och lattja med doggen
Sjung
Dansa
Bada skumbad
Köp en ny parfym (Hypnose, Lancome)
Prata med rara människor
Tjilevippen!
Skönt att se att du är tillbaka igen, Mrs Heidi! Ännu fler regissör att undvika i depp-tider är ju så klart Harmony Korine, Gaspar Noe och Von Trier, samt en och annan Werner Herzog-film. Det började bli lite tomt i bloggvärlden, fortsätt skriva! :)
SvaraRaderaWelcome back, mor!
SvaraRaderaDet var längesen.
Och jag håller med, Von Trier är inte direkt feelgood-grejer. Haha. Du får se på romcoms och sånt istället :)
Ja du ser... du är krativ till och med in i...eller på väg ur.... underbart att du fått eller tagit hjälp. Är inte helt förvånad att det kan leda dit. Att vara Heidi kräver sin kvinna. En fantastiskt sådan. Jag älskar dig både trippande i högklackat trosgördel och ständigt beredd att stå till tjänst...eller trött osminkad deppig och med mjukisbyxor med hål i.(har inte sett den sistnämnda) men är säker på att jag skulle älska även den heidi.
SvaraRaderaPuss o kram
Ja, du har ju varit som bortblåst här på bloggen. Trodde att jobbet tog all din tid eller det var kanske all tid som som kom ikapp av allt jobb?
SvaraRaderaHoppas du mår bättre, ser ju liksom fram emot att få läsa dina alster så här i mammaledigheten =)
tack tack tack alla ni rara. Nu ler jag så gott (iklädd mina übersnygga vita velourbrallor som är utnötta i baken och stora raggsockor som är blanka under fotsulan:))
SvaraRaderaJippey, she´s back!!!
SvaraRaderaÄntligen, vad kul att du har kommit så här långt att du vill skriva igen.
Camilla, jag har sett den osminkade Heidi i mysbrallor och jag lovar det är samma underbara Heidi ändå. Hon är för go´ denna kvinna.
Vill ha fotobevis på det Heidi ;-) Krativ är inget nytt ord...såg att jag i min iver att skriva tappade några bokstäver.
SvaraRaderaMona, Jag är nästan lite avis på dig *skratt* Litar helt på dig ang att det är samma underbara Heidi!
Välkommen tillbaka, skönt att du tog tag i det hela och inte gick helt under isen och skönt att du fått hjälp som verkar hjälpa.
SvaraRaderakram Anne Catrine
Tack för era rara vänliga ord. De värmer ordentligt i hjärtat. Och den osminkade heidi i jobbarbralla o slitna mjukisbrallor är inte jättesnygg. Faktiskt inte. Det är ordentligt synd om kära Mona som råkat på henne. hujedamej!
SvaraRadera