Konstigt det här med sex och samlevnad. Jag har inte stuckit under stol med att mitt sex- och samlevnadsliv varit minst sagt obefintligt. Jag och maken är väg mot skilsmässa/familjerådgivning/interna och intima samtal i syfte att utröna vilka magiska krafter låtit oss dras till varandra och påminna oss om detta. Det glimtar till i oerhörda fyrverkerier de gånger vi inser att vi är gjorda för varandra men de gånger då vi suckar och hamnar i ett sumpigt känslomässigt träsk är betydligt oftare förekommande dessvärre.
Mycket har att göra med bristen på intimitet, kan man till exempel titta någon i ögonen djupt när nyheterna är på teve? när det är en cliffhangersituation i en hyrd dvd?, när hustrun går iklädd orangea svandunsprydda underkläder? Va va va?
Inte undra på att en känslomässigt uthungrad bibliotekarie slukar kärleksromaner som Bröllopsfixaren och bara önskar att så här kan det vara!
det kan bara bli bättre, ha alltid det i åtanke :)
SvaraRaderajadå, det glömmer jag inte. Det går faktiskt uppåt mest hela tiden men tyvärr är det gångerna då det går neråt som känns mest!
SvaraRaderaMan måste får drömma sig bort oxå och hoppas. För tappar man hoppet ja, vad har man då kvar.
SvaraRaderaNär du gumsan, du å ja, våra djur och ett härligt nytt boende så kommer nya grabbs stå i kö.
Haha, som sagt drömma får man....
Näää ska första ordet vara. Är för trött nu känner jag.....
SvaraRadera