måndag, december 15, 2008

Vaddå bra? Ett socialt artighetsspel utan mening eller ett genuint intresse för sin nästa?

Vad är det man egentligen säger när man svarar på frågan ”hur är det”? med standardsvaret; ”jo tack, det är bra.”? Och vad betyder egentligen den initiala frågan?

I telefonsamtal med svägerskan häromdagen fick jag frågan: ”Hur är det?” Och mitt automatiska standardsvar som bara flög ur mig helt på rutin var: ”det är väl bra, hur är det själv”. Vårt samtal fortsatte ytterligare på den här artiga kallpratsnivån och svägerskans standardgenmäle på min kommentar blev inte helt oväntat att: ”det är bra”.

Vaddå bra? Och, helt ärligt, är man egentligen intresserad av att höra om något är dåligt?

Ett hypotetiskt scenario:

A: ”Hej, hur är det?”
B: ”Det är riktigt, riktigt dåligt…”
A tystnar naturligtvis besvärat eftersom hon inte alls är intresserad av att höra vad som är dåligt men känner sig ändå tvungen att fortsätta artighetspratet.
A: ”Men vad är det då då?”
B drar efter andan och tar sålunda sats för att för sin bekant förtälja de tråkigheter som florerar i hennes tänkta trista liv: ”Tonåringen har hoppat av skolan, mannen är impotent, jag har liktornar och inga pengar på banken. *Suckar*”
A: ”Men kära nån…”

Hur fortsätter man ett dylikt samtal? Och är man egentligen genuint intresserad av att veta hur dåligt vederbörande har det?

Nåväl, kära vänner, det var den här typen av tankar som snabbt passerade i min hjärna under den artiga en-och-en-halvminutsperiod som samtalet med svägerskan varade. Och jag valde därför att abrupt och frustrerad bryta det sociala artighetsmönstret, för att experimentera litet, med att direkt fråga svägerskan, eftersom hon svarat att allt var bra:

”Men vad är det egentligen som är så bra?” Svägerskan blev först ganska tyst i andra änden av telefonluren men hämtade sig mycket snabbt och gav mig ett blixtsnabbt svar:

”Det är tredje advent, det är snart jul, det är snö ute och himla vackert och vi är friska!”

Okej, där fick jag ett direkt svar. Och det, mina vänner, var uppfriskande om än oväntat

Prova själva att fråga. Var intresserad av din omgivning. Bli överraskad.


Allt gott

1 kommentar:

  1. Men om du INTE hade fått frågan från första början, hur hade du reagerat då? Du hade antagligen blivit sur och tyckt att oj, vilken otrevlig människa. Ack.

    Mtilda

    SvaraRadera