Heidi från ensamheten

Sista dagen som gräsänka. Idag kommer blivande maken hem. Trevligt, trevligt. Han är ljuset i mitt liv.

Och hur var det nu med den etymologiska betydelsen "gräsänka"? Jo, min kära kollega uppmärksammade mig på att definitionen ursprungligen härstämmar från tyskan. Och den ursprungliga betydelsen har intet att göra "att gräset är grönare på den andra sidan", som man kanske kunnat tro. Det betyder "förförd och övergiven".... Men idag är innebörden dock inte fullt så dramatisk; "tillfälligt ensam" är den vedertagna betydelsen.

Har jag då gjort allt jag ville? Njaaa...inte har jag sprungit runt naken i huset, yster av frihet, precis. Inte har jag haft stor fest, heller. Inte har jag kreerat några verk. Inte har jag ätit knäckebröd i sängen och inte har jag legat på soffan och inmundigat praliner. Däremot har jag varit tyst, tyst, tyst. Närmare än så här kommer jag nog inte ett retreat på ett bra tag.

Så jag vill poängtera att det är själva känslan av ensamhet som gör att man laddar batterierna inför det som komma skall. Ensamheten ökar välbefinnandet, ger en extra touch av guldkant på en stressig tillvaro. För att kunna uppskatta socialt umgämge måste man förstå och uppskatta ensamheten. Ungefär som att ljus föutsätter skugga för att existera. Och för att veta vad glädje är måste man veta vad sorg är. Tillvaron bygger ju på motsatsernas relation.

Nu blev det så där pratigt igen...

Allt gott