Jag ser ut som en nylonstrumpa med för lite lycra

Jag går upp klockan fem på morgonen.

Det syns.

Ansiktsskinnet tappar sin elasticitet och känns större, ungefär som en nylonstrumpa med för lite lycra. Jag har fått en till rynka, eller två eftersom en rynka liksom en olycka sällan kommer ensam. Sån ser jag ut idag i ansiktet: slapp som en uttänjd strumpa och lika många skrynklor.

Och inte hjälper det att det är minusgrader ute, det ska ju hålla köttet färskt har jag hört. Och ansiktsskinn är väl en del av köttet, eller?

Hmm...ibland funderar man