Att jaga lösa hanhundar i Valbo hör till vanligheten. Men nu var det INTE min

Bilnyckeln är tillbaka. Kära blivande maken hade glömt den i firmabilen. Ja, ja, så kan det gå.

I övrigt fick vi en del sympatier från omgivningen då jag utgjutit min galla över vår oerhörda otur den sista tiden. Min kära moder tyckte så synd om oss att hon sände en slant. Det tackar vi för. Jag har också fått en lektion i hur man tjuvkopplar en bil av min kära kollega. Det tackar jag för. Men nu vänder det. Hoppas jag.

Och annars då? Jo, jag har jagat lösdrivande hanhundar här i Valbo. Och det var inte min egen utbrytarkung. Helt sant. Grannar som uppmärksammade oss om detta lös-hanhund-i-valbo-faktum var, inte så förvånande, helt övertygade om att det var Movägens egen Halifax. Ha haaa! Det finns andra hundar som också söker nya vyer. Känns skönt.

Nåväl, jag gick ut i snöyran tillsammans med doggen för att leta efter annan dog. Och hittade, ja just det, en retriever. Och tog honom hem.

Nu känns allt bättre, mycket bättre