Jomenvisst, kära storasyster konstaterade tämligen krasst att undertecknad blivit lite....bullig. Ja, det var det ordet hon använde när hon för första gången på lång tid lade sina blå på min lekamen. Numera min bulliga lekamen. Hmmm.
Vaddå, bullig? Förvisso bär jag inte längre storlek 34. Snarare är jag uppe i en 38. Hmmm. Är det så fel?
Mitt estetiska sinne attraheras av den kvinnliga kurvaturens böljande kurvor. Jag vill därför ha en STOOOR byst. En MARKERAD midja. En rund och kurvig ändalykt också. Just det traktar jag efter.
Men jag är bullig jag. Inte kurvig. Bullig som i vetebulle.
Vad gör jag då? För första gången i mitt liv ska jag faktiskt börja gå på tänka-på-diet. Det vill säga, jag kan inte längre ohejdat äta de mängder min numera bulliga lekamen tidigare krävt för att orka med ett fysiskt krävande arbete. Jag HAR nämligen inte längre ett fysiskt krävande arbete. Jag är en beläst bibliotekarie som stolt stämplar böcker hela dagarna.
Och min kropp blir bullig och gullig. Tycker jag. Eller kanske inte.
Diet alltså. Eller ge mig ett restaurangjobb! Pronto!
Allt gott
Tycker du ska va stolt över hur du ser ut :)
SvaraRaderaMen vafan då kan du ju ha mina kläder ;)
SvaraRaderaEn del av livet går ju ut på att kroppen följer tyngdlagens kraft. På en del kommer det snabbt (mig) andra klarar sig livet ut (de onaturliga). Hur det än är så är det hur du mår i din kropp som räknas inte vad andra påpekar att din kropp ska vara. Ähh din syster är bara avis ;)
Kul att se dig förra veckan! Vad hade cheferna att erbjuda? Får man kanske se dig i Gävle?