Depraverad bibliotekarieHeidi

Känner mig depraverad och dekadent, kära vänner. Inmundigar ett glas vin. En måndagkväll! Ve och fasa! Hur ska detta gå? Enligt folkhälsostatistiken är jag närmast att klassa som alkoholist. Akademikeralkoholist. Bibliotekariefyllo. Hur klassificerar vi den här gruppen? Finns det kanske något ämnesord för bibliotekariefyllofenomenet?

Jag är ganska sliten efter en lång intensiv dag på jobbet och vinet sitter fint. Falsk avslappning, kanske. Klockan åtta var jag på plats på bibblan för att räkna böcker och därefter har jag haft tre pass i informationsdiskarna. Dagen var slut klockan 19.15. Trots min rutin att jobba utåt så är jag. SLITEN.

Men varför gnälla? Jag har ett eget rum att bo in. Jag har en ny fin mejladress. Halleluja!

Men faktum kvarstår, jag dricker vin, är slappt oansvarig att låta den fyrbente vännen Halifax springa lös och yster i Valbobyn för att försöka hitta en läcker pälsklädd hundtjej med hjärtat på rätta stället. Ja, var är han nu? Hmmmm...inte första gången han drar iväg på irrfärder på jakt efter en fyrfota vän. Eller ett kadaver att rulla i.

Nä, kära vänner, nu kokar jag mig en kopp Lady Grey. Och sen bäddar jag ner mig i mina rena lakan. Och sen läser jag lite. Och sen sover jag.

Uppstigning klockan fem imorrn. Köra hunden till dagis. Bussen till stan. Räkna böcker på O. Jobba i barndisken.

Livet är gott

Allt gott