Försöker tappert att ta mig samman, kära vänner. Att inte tappa den välkända heidiska sugen. Det är inte så väldigt lätt. Det blåser nämligen bistra vindar i det movägska äkta hemmet för närvarande. Allt på grund av bister, hämndlysten och infantil företagspolitik. Ingen lön i penningbörsen. Börsen ekar tom. Ho hooo! Ho hooo! Var är du lilla slant?
Vi är nu tvungna att låna pengar av nära och kära för att kunna ta oss igenom stormen. Och det är vi oerhört tacksamma för. Det är också genant att sätta sig i skuld, än mer är att det är förnedrande eftersom det egna oberoendet går om intet.
Nån som minns Göran Persson? Inte? Men jag vill ändå citera hans boktitel i sammanhanget eftersom den passar bra: "Den som är satt i skuld är icke fri". Nep, frihet, vad är det? En sociologisk sanning (Donald Broady) är dock att människan aldrig är fri eftersom hon är bunden av samhälleliga traditioner och normer, så vad är pengar då? Ja, kära vänner,det är det som sätter risgrynsgröten på bordet i juletider. Mammon styr med machiavellisk hand.
Nåja, det som inte dödar en, stärker en. Men ibland undrar man hur mycket motgångar och umbäranden man orkar innan man brister...
Fan, vad jag tänker på pengar just nu. Istället bör jag nog lägga krutet på att söka doktorandtjänsten i Borås.
Upp med håret som mamma Valkama brukar säga!
Allt gott
Jag håller tummarna för att det löser sig :)
SvaraRadera