Tolvstegsprogrammet för läsberoende

Jag funderar faktiskt fortfarande på mitt tvångsmässiga läsbeteende. Och det är klart att jag, en bibliotekarie, expert på att söka information, även googlar. Nada pretentiös mentalitet här inte trots akademiska meriter som heter duga. Vaddå, jag är ju en vanlig människa jag med. Jo, jag äter hamburgare från snabbmatsställen också. Jo, jag dricker billigt boxvin också. Jo, jag köper strumpbyxor från Coop då och då. Jo, jag läser formelartade deckare och kärleksromaner också. Jo till allt som är folkligt och ickepretentiöst eftersom jag är i tjänst för folket.

Men vad var det jag googlade om då? Naturligtvis var det tolvstegsprogrammet. Och dessa nedanstående punkter ska jag nu pränta in i mitt blonda huvud för att komma bukt med mitt verklighetsfrånvända läsberoende:

erkänna att jag har ett allvarligt problem som inte går kontrollera

erkänna att "en högre makt" kan hjälpa mig att lösa problemen

leta efter och erkänna mina egna fel och brister

be den högre makten om hjälp med att bli av med dessa fel

bekänna och rätta till fel man begått emot andra

hjälpa andra med samma problem

Jaha, kan ni nu se mig sitta i informationsdisken och uppmana alla kära besökare att; "nä, ni borde nog inte ta så många böcker. Ta bara en och nöj dig med den eller allra helst, ta ingen alls. En gång bookoholic, alltid bookoholic. Tar du en bok är du fast i ett beroende. Sluta läs för guds skull. Se på mig, jag har ju gjort fel och erkänner att mitt liv blev bättre när jag bestämde mig för att sluta läsa. Nu hinner jag med alla trevliga hushållssysslor och all trevlig husrenovering. Det är det som är det verkliga livet! "

(Ps; Men gudars skymning vilket torftigt liv....)

Allt gott