Och så hittade jag en ny bok när jag imorse sorterade böcker i det tysta och folktomma biblioteksrummet, nämligen Manfred Lütz´ På tok - Vi behandlar fel människor: vårt problem är de normala.
Det var speciellt några ord i titeln (vårt problem är de normala) som fångade mig och tvingade mig att läsa baksidestexten.
I den heidiska vokabulären ingår inte ord som NORMAL eller LAGOM eftersom Heidi (jag, alltså) tycker att de orden är motbjudande diskriminerande. Om något inte är normalt så är det de facto onormalt vilket ju innebär att just detta inte passar in i den av någon gjutna normformen. Ja, du hör ju själv hur galet det låter, kära vän.
Nåväl, Manfred Lütz som är tysk psykiater diskuterar normalitetsbegreppet och gör upp med det i sin bok och menar att "[samhället] behandlar fel personer! [Samhällets] problem är inte de tokiga, [samhällets] problem är de normala. På grund av sin alldeles för tjocka hud eller sitt enformigt friktionsfria liv får de normala aldrig chansen att nå fram till gränser som ställer dem inför verkliga utmaningar. Normalitet kan innebära ett tragiskt öde. Inte undra på att de normala därför hämnas på varandra, anstiftar krig, ägnar sig åt plundring, mord och bedrägerier i sitt annars så enahanda liv."
Sluta vara normal - bli onormal:)
Ja vad är normal egentligen!?
SvaraRaderaFinns det nån som är det eller är vi alla det, och är det som är normalt eller?
att vara normal är en social konstruktion. Det definieras som det "godtagna beteendet" i en social grupp. Gör du inte som vi, beter du dig inte som vi så är du onormal och riskerar att uteslutas ur gruppen.
SvaraRadera