Det kändes mycket märkligt att starta dagen utan ljudet av en glad smällande svans och ett flåsande hundansikte i mitt eget ansikte. Halifax är nämligen på besök hos makens son några dagar eftersom vi inte lyckas pyssla ihop jobb och hundhämtning för tillfället. Ja, maken är bortrest. Igen. Vet inte vilken gång i ordningen.
Maken jobbar borta alldeles för mycket. Jag ser honom några dagar varje månad och sen drar han igen. Puts väck.
Jag är mycket bedrövad, kära vänner och antar att sannolikheten för ett trist ultimatum snart kommer att tvingas göras. Mitt val är kompis Halifax. Alla gånger. Utan tvekan.
Va menar du nu vännen? Måste du göra dig av med honom?
SvaraRaderaVi får se till att våra gobitar går ihop så kan han få vara hos oss ibland.
vad snäll du är som låter Micke vara hos er ibland:)
SvaraRaderaBara han kan göra rätt för sig
SvaraRaderaSkicka hit Halifax! Såg en dokumentär om goldens häromdagen. Saaaaknar den galningen.
SvaraRaderaDet löser sig snart. Oroa er inte.
Vad du är rar som säger så. och jag tror den galna hunden saknar dig oxå:) Han kommer med tåget på lördag om jag kan lita på att han fixar tågbytet i Stockholm:)
SvaraRaderaDu får sätta på han en webkamera så vi kan följa hans resa :)
SvaraRadera//Anne Catrine