Pållepsykologi

Min pålle, Kari eller Kauri, som han också kallas med 25 stolta år bar mig på ryggen i går söndag. Jag gjorde ju en tre timmars turridning på härliga islänningar tillsammans med sju trevliga kollegor i Mackmyra! Underbart underbart underbart! Men Kari var en förbaskat envis herre. Istället för att tölta ställde han sig rakt upp och ner och tänkte att: "Gäsp, det är skönare att vila en stund, vad gapar hon om den där konstiga människan däruppe på ryggen?" Efter över en timmes försök fick jag en liten kvist att vifta med och då blev det fart på ponken. Swooosch! Enkel pållepsykologi

Idag är min bakdel öm och sårig. Men nu laddar vi för nästa gång, stjärten måste ju härdas och sitsen måste förfinas. Och sen far vi på ridläger och sen är jag säkert proffs på det här med hästar...eller nåt