Den motvillige maken

Kollegan och jag blve strandsatta på Stockholms Central efter torsdagens storm. Inga tåg gick norrut. Inga alls. Där satt vi tålmodigt väntande väntande väntande på att något skulle hända. Heidi fick då en snilleblixt! Maken färdades nämligen norrut från Blekinge under kvällen och jag hyste en förhoppning om att han eventuellt kunna plocka upp oss om han kanske passerade huvudstaden i passande tid. Jag tog då upp min mobiltelefon och slog en signal till den käre maken och berättade om vårt dilemma och undrade så försiktigt om han kanske kunde tänka sig plocka upp två strandsatta blondinbibliotekarier. Han befann sig i talande stund (klockan var cirka 18) i höjd med Nyköping, några timmar från Stockholm. "Halleluja, vilken tur!", tänkte jag upprymt. -------------(Lång paus) "jahaaaaa", fick maken sedan ur sig med en utdragen suck. "Jag vet inte, jag måste fråga de övriga i bilen om det går för sig" Jag: "????!!. Måste du fråga dina två kollegor om du får lov att plocka upp din hustru som sitter fast i Stockholm och inte tar sig någonstans?" Maken: "Vi tänkte äta i Nyköping och de har säkert tider att passa så de vill nog inte göra den stora omvägen". Då fick jag veta var jag står, kära vänner. Hur kul som helst. Nåväl, efter att ha frågat sina kollegor om de ville göra en loop in till Stockholm C då de passerade huvudstaden för att plocka upp hustrun och hennes kollega gav kollegorna slutligen sitt bifall och den motvillige maken ringde upp för att berätta om denna deras oerhörda ynnest.