Jag tog med mig ett mycket tummat pocketexemplar av den underbara författaren Curtis Sittenfelds Mannen i mina drömmar till Visby. Ni vet, ett sådant tummat exemplar där sidorna är sladdriga av handsvett och bläddringar. Vi bibliotekarier lever ett hårt liv utsatta som vi är av allehanda bokbaciller. Jag skulle inte tro att den som har bacillskräck ofta besöker ett bibliotek.
Synd om dem.
Den här boken Mannen i mina drömmar kan vid den första anblicken te sig som en typisk typ-trettioroman och det är den såtillvida att vår Hannah frenetiskt letar efter den rätta mannen och ständigt går bet. Men där skiljer den sig en aning från övriga titlar i den kategorin, en kategori som jag förövrigt trots mina stolta fryntliga fyrtio år gillar ordentligt. Det här är en utvecklingsroman. Curtis Sittenfeld är smart och vass i sina betraktelser. Som en litterär Woody Allen. Vår Hannah är inte alltid en särskilt sympatisk person, hon ter sig egoistisk, svår att tillfredsställa och analyserar för mycket men hon lär sig med tiden.
Synd om dem.
Den här boken Mannen i mina drömmar kan vid den första anblicken te sig som en typisk typ-trettioroman och det är den såtillvida att vår Hannah frenetiskt letar efter den rätta mannen och ständigt går bet. Men där skiljer den sig en aning från övriga titlar i den kategorin, en kategori som jag förövrigt trots mina stolta fryntliga fyrtio år gillar ordentligt. Det här är en utvecklingsroman. Curtis Sittenfeld är smart och vass i sina betraktelser. Som en litterär Woody Allen. Vår Hannah är inte alltid en särskilt sympatisk person, hon ter sig egoistisk, svår att tillfredsställa och analyserar för mycket men hon lär sig med tiden.
En bok som är bättre än bara bra. Och jag märker på de sladdriga, lätt feta sidorna att jag inte är ensam om att tycka detta...
Usch, det lät inge fräscht...
SvaraRaderamen tänk hur många som läst samma bok som jag! De finns därute i Gävle nånstans:)
SvaraRadera