Skickade snus till den snusande kocken i Dublin. Penningtransaktionen sköttes via Western Union. Hela 513 kronor skulle jag hämta ut. No problemos trodde jag. Fyrtio långsamma minuter senare framgick det att: 1. Lång telefonkö. 2. Mottagarnamnet inte stämde 3. jag hade inget leg med mitt flicknamn 4. Administrationen.
Till slut blev kioskinnehavaren på Bengtssons tobakshandel vansinnig när de ändå vägrade betala ut snuspenningen och fräste i att det bara handlade om futtiga femhundra kronor och inte tio papp.
Se där. Det gick vägen. Hur osmidigt som helst.
Nog för att Western Union används i allehanda suspekta scenarier men inte kan man väl tro att en kulturtant med Library lovers-nyckelband, biblioteksnamnskylt, rosa ryggsäck samt en kasse full med böcker är ekonomisk brottsling? Knarkhandlare? Terrorist? Det är hur osannolikt som helst. Och då menar jag att det är HUR OSANNOLIKT SOM HELST
Vem vet, alla har ju en baksida säger de. Men du är nog lika ärlig som mig antar jag
SvaraRadera